Jag sade i en TV-intervju att löpningen för mig är mitt mentala SPA. När jag mår bra och springer så är det som om jag laddar på ännu mer bra energi, och när jag springer de gånger jag mår mindre bra så får jag skingra tankar, sortera känslor och efter 4 kilometer sägs det att vi har fått samma dos som ett lyckopiller innehåller. Problemet är att när man känner sig lite låg har man inte lust till någonting. Då kan det vara svårt att byta om och komma ut, men när man väl gör det så ångrar man sig aldrig.
Löpning kan vara så mycket mer än en träningsform och livsstil. När jag är låg låter jag benen styra farten och lusten styra vägen. Ibland har jag musik i öronen och då känns det som varenda låt är skriven till just mig. Andra gånger låter jag skog, fåglar eller stad fylla mina öron. Kroppen bestämmer själv hur länge den behöver luftas och inga tider eller kilometer styr från början. Det är bara jag och det fysiska som tar hand om det psykiska.
Mycket bra inlägg, håller med om allt!
Man kan diskfragmentera sin dator, d v s lägga all data i ordning och på så sätt ökar man datorns prestanda. Löpning funkar precis likadant för mig, sorterar tankar och känslor.
Precis! Det som var kaos hamnar i olika fack efter löpturen. Allt blir tydligt