Jag hånglar för lite!

Det är helt fantastiskt vad mycket energi ni delar med er av så att jag kan komma ur min svacka! Jag är rörd, lite generad och mycket tacksam! Vill gärna dela med mig av tipsen och analyserna och sedan berätta vad och hur jag tänker göra.

Så här roligt hade jag när jag slutfört mitt första 246 kilometerslopp. Foto: privat

Analyser från er läsare/vänner/bekanta

• Jag har sprungit för mycket
• Jag hånglar för lite

Det första håller jag inte med om eftersom jag sprungit mycket mindre än jag brukar. Däremot tränar jag en massa andra saker, fast jag är långt ifrån några 10 timmar fysisk aktivitet i veckan som jag förut var. Nu är jag någonstans mellan 5-9,5 timmar. Eller kanske jag har avverkat x antal kilometer och bara behöver en tiotusenmilaservice! Jämfört med en soffpotatis springer jag mycket, jämfört med en maraton- eller ultralöpare springer jag lite.

Det andra håller jag helt med om – Jag hånglar för lite!

Det här måste jag göra något åt! Hade jag haft en karl hade jag åtgärdat detta å de snaraste…

Såhär kul kan man ha i Täbyskogarna. Bilden är från mitt första TEC 2010. Foto: Johan Stegfors X-kross

Tips jag fått:

• Träna andra saker. (Check. Kör boxning, spinning, styrka med PT och har en simdräkt hängandes i hallen som vill till Kronobergsbadet)
• Träna det jag är sugen på. Jag är sugen på choklad och att laga mat.
• Sluta springa helt. Bevaremigväl. Tror att detta mest var en provokation för att få ut hornen ur pannan på mig. Men mina horn åker ju bara ut på utmaningar och ibland på någon tävling.
• Hångla mer. JAAAA! Jag vill hångla mer. Tror detta är nyckeln!
• Sluta vara MarathonMia. Får fundera. Kanske det är dags att lägga ner bloggen?
• Springa 5 km klockan 05:00, första omgången långsamt och flyga fram efter 14 dagar. Eftersom jag fått tillbaka min superbra sömn tänker jag inte äventyra den, MEN!! Jag modifierade lite och startade redan igår med att gå upp 06:30 och springa 6,5 km. Tanken är att jag ska göra det i åtminstone fem dagar, och ska förlänga det till 14 dagar om möjligt om inte tjänsteresorna sätter käppar i hjuet. Då ruckar jag på tiden men inte distansen. Skamgräns 6,5 km.
• Cykla till Keb, traska upp på toppen och cykla hem igen. Har inte tillräckligt många semesterdagar tyvärr. Och har inte skruvad fast pedalerna på min Canyon än…
• Göra något helt annat. Okej – räknas bio, kompishäng, läsa böcker, baka, inreda lägenheten, gå på opera, gå på konsert, försöka flörta, coacha, supporta på tävlingar, gå på museum, längta efter våren och att köra min nya bil? Eller ska jag byta löpning mot till exempel kanot eller armbrygning?
• Följa ett löpschema. Det har jag inte gjort på länge. Ska överväga det. Planer är bra.
• Köra 10 burpees vid varje kilometer så vill jag springa långt. Någon försöker ta kål på mig här men har fattat grejen med att jag gillar utmaningar.
• Springa sprattellöpning som Phoebe i vänner. Kan jag väl! Bara jag får springa med Kim då så hon får skämmas över mig.
• Sluta gnälla och vara glad att jag KAN springa (klubbkamrat på kryckor). Förlåt Kritan – shit vad otacksam jag känner mig. Du har viljan och jag har möjligheten.
• Ta en promenad och reflektera. Men bara om jag inte kan springa. För kan jag springa ska jag göra det. Den filosofiske Psykologen sätter huvudet på spiken. Starta lite tankeverksamhet. När jag mår som bäst är jag ju i rörelse. Dessutom är det en fin översättning på ”Always be yourself. Unless you can be Batman. Then always be Batman”
• Invänta suget. Har försökt men blir rastlös och börjar äta godis. Ersätter det ena suget med det andra. Summan av lasterna är konstant. En fördelning och balans är att föredra.
• Ta tag i trumpeten. Såklart! Jag har en trumpet hemma som jag vill lära mig spela på. Den bara väntar liksom. Kanske jag blir så trött på mitt oljud då så att jag springer min kos!
• Hålla upp med löpningen i 1-2 månader. Då blir det mycket svårt att springa 180 km i Grekland i maj. Och ännu svårare att springa 898 km i Frankrike i sommar. Jag VILL inte sluta springa.

Bara att ni finns och peppar har gjort att jag är halvvägs upp för den långa backen. Jag ser det som ett löppass och jag befinner mig mitt i en backintervall! Och vad brukar jag säga om uppförsbackar? De är bara uppochnedvända nerförsbackar.