>Vad har hänt? Det bästa jag vet med löpning är att få vara ute, och nu har de senast passen ägt rum inomhus på löpband. Förut skulle jag inte ens drömma om att ersätta naturen med instängd luft. Men… det är bara att inse – jag är stressad. MarathonGöran på mitt jobb (han som sprungit 22 Stockholm Marathon redan) blev lite stressad när jag berättade om min träningsmängd – vilket resulterade i att han på några dagar sprungit om mig. Gissa om jag blir taggad. Jag tar varje tillfälle i akt att ta någon kilometer här och någon där.

Sitter fast i London, tydligen något plan som kraschat så jag kan inte åka hem förrän imorgon – därav löpandet. Längtar ut, men får vänta tills jag kommer hem. Kanske rentav kan ta 2 pass imorgon?

Jag vill passa på att skicka en massa ”Fighting-spirit-tankar” och positiva vibbar till alla som slutat röka och snusa (nyårslöfte månne?) För det var när jag slutade röka som jag började kuta på allvar. Kenyan – håll ut! Känns det alltför jobbigt kan du ju alltid svida om till jogg-stass och hänga med ut och kuta nån lunch, sen orkar du inte tänka på nikotion…

Föresten – hur har jag fått en Italiensk stalker? Jag som inte ens vet vad Spaghetti heter på Italienska 🙂