>

Idag körde jag dubbla pass. Det är ju vilosäsong.
Söndag morgon och min debut hos TSM inför Stockholm Marathon. Fjösträning innan den riktiga Szalkaiträningen som drar igång i december. Tog cykeln dit och hade byltat på mig ordentligt med kläder för frosten glittrade längs vägen i det strålande solskenet.
Mötte härliga Helena, spralliga-tokglada Tone, fantastiska Alexandra, bästaste Catti, mångstegsspecialisten Ken, fotbollstokige Patrick och en hel drös av kända ansikten. Jag blev så himla glad av hela spektaklet. Alla glada, förväntasfulla, tajtsprydda löpare i ett stort hav av löparmössor, trimmade skor och pipande klockor.
Anslöt mig med Alexandra, Patrick och Tone till 3:30-gruppen. Ken kutade också med, men han smörade hela passet längst fram hos ledarna… så han missade allt trevligt skvaller.
Vi körde 10,81 kilometer i 5:26-tempo vilket kändes väldigt skönt. Medelpulsen låg på 153 (166). Väl tillbaka på stadion fick vi löpskolning av självaste Mattias Claesson, Svensk Mästare och Finnkampsvinnare på 800 meter. Vi körde vanliga skip, ovanliga skip (2 vänster / 1 höger) utan passgång… sen blev det utfallssteg och tåhävningsgång. Hela spektaklet avslutades med 4 stycken stegringslopp á 100 meter.
Efter träningen skickade vi iväg den här ”Lycka till” bilden till Duracell-Karin som sprang New York marathon idag på tiden 3:28:10. Hon är grym!>Allan behöver nog mina skidhandskar.
I direkt anslutning till TSM-träningen hade Catti lovat att ta med mig på cykelträning. Jag måste ju härda häcken inför Vätternrundan. Vi drog iväg längs Valhallavägen mot Brunnsviken. Vi stannade för många rödljus, och fick göra en extra påklädningspaus då vinden var kall och händerna inte direkt värmdes av tunna löparvantar i det snabbare luftmotståndet. Jag drog fram det tunga gardet – mina skidhandskar. Vi körde via Frescati, Bergshamra och bort över Frösunda. Jag hade inte ställt in min Garmin på autostop och lät tiden rinna trots att vi var duktiga att stanna vid varje rödljus. Såg att vi avverkat den första milen på 33 minuter. Shit – det är ju samma tid som coach Allan gör milen på skulle jag tro, attans vad han måste frysa om händerna! Han ska få låna mina skidhandskar nästa gång han kör milen.

>Allan behöver nog mina skidhandskar.

Arkivbild på coach Allan med halvt upp/neddragna compressionsstrumpor. Ville inte posa med dem till knäna…

Runt Brunnsviken och bort mot Norrtull körde vi på non-stop och snackade om livets stora frågor, sen var vi tillbaka i stan och rödljusen – gasade på lite bort mot Fridhemsplan och tog Kungsholms Strand tillbaka mot Stadshuset. Totalt fick jag ihop 15,62 kilometer med en medelpuls på 131 (164). Vi tog det rätt lugnt eftersom det var halt på sina ställen och de blöta löven är förrädiska, dessutom var det ju premiärtur för mig eftersom jag precis fixat till cykeln och bytt lås (då den gamla nyckeln frösvann ner på Mälarens botten i en tidigare olycka…)

Snabbdusch och ihopplock för vidare färd ut i landsbygden. Jag, svägerskan Mia och snygg-Amina brukar träffas och laga mat tillsammans – idag stod Tapas på menyn. Fick ytterligare dimensioner på livet, arbete och barn, hann tanka lite Felicia 3 år. Nu sitter jag här som fröken Proppmätt – nöjd och belåten efter en underbar och välfylld dag.

Maten idag:

Potatisomelett med chorizo, hemgjord salsa, spanska köttbullar, ljummen gurksallad, dofter av vitlök, mynta, paprika och lök. Spenatpiroger, haricortsverts-sallad med pinjenötter, heta räkor, Ruccola med lufttorkad skinka.
>Allan behöver nog mina skidhandskar.>Allan behöver nog mina skidhandskar.>Allan behöver nog mina skidhandskar.>Allan behöver nog mina skidhandskar.

Skrivit av MarathonMia Uncategorized