Det blir vanligare och vanligare att vi springer lopp för välgörenhet vilket jag tycker är jättefint. När Julia och Felicia mailade till mig och undrade om jag kunde hjälpa till att sprida budskapet om deras lopp smalt jag lite extra för deras historia. Det blev personligt och med ens så nära och viktigt. Följande står skrivet på deras hemsida:

”De flesta av oss känner någon som drabbats. Bara i Sverige lider cirka 160 000 människor av någon form av demenssjukdom. Till år 2050 beräknas antalet drabbade ha fördubblats – om inget botemedel har utvecklats innan dess. Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom, cirka 70 procent av alla fall. Främst drabbas äldre människor, men idag får allt fler yngre denna diagnos, redan i 40-årsåldern eller tidigare. Det betyder att många barn och ungdomar växer upp med en demenssjuk förälder.

Foto: Tillhör Julia och Felicia Falck.

Det var precis det som hände oss. För snart 10 år sedan fick vår mamma diagnosen Alzheimer, drygt 50 år gammal. Vi var då bara 14 och 17 år gamla och vi har med åren fått se hur vår kärleksfulla mamma försvunnit allt längre ifrån oss i takt med att hennes hjärna förtvinar. Som det ser ut idag är sjukdomen obotlig och kan därmed bara gå åt ett håll. Vårt hopp ligger i att forskningen fortsätter göra framsteg, men för att det ska vara möjligt krävs kapital. Läs mer om systrarna Julia och Felicias historia här.