>Om jag hade varit med i krig hade jag inte haft varken rumpa eller hälar kvar. Jag är så urbota dålig på ålning-medels-hasning att mina fiender hade skjutit arslet av mig för länge sedan.

Detsamma gällde dagens krokodilarmhävningar när jag började bli trött. Rumpan stack upp och jag felade med tekniken. Bara för att det var jobbigt. Ålningen gick bra första omgången på grusplanen. Den andra började mina underarmar och armbågar att protestera. Den tredje vändan gjorde det sanslöst ont och den sista bonusvändan som jag och Vackra Anna fick ålade jag med handflatorna för att armbågarna svullnat upp. Sicken liten meskropp jag har som reagerar på gruskorn på det sättet.

Hade jag varit i krig hade jag varit ändlös. Ändlös med blå, svullna underarmar/armbågar.

Efter hinderbanan, som bestod av springa-i-däck, krokodilarmhävningar, kräftgång, benböj i par med stock *ler*, ålning-medels-hasning, baklängeslöpning, spurt framlänges och utfall, fick vi springa idioten i 10 minuter.

När tre minuter återstod greppade jag tag om Prova-på-Lollos armbåge och sprang armkrok de sista vändorna. Det är lätt att köra slut på sig första gången man är där. Det är svårt att hushålla med energin när man inte vet vad som komma skall. Särskilt om man bara ätit ett ägg till frukost. 75 minuter militärträning kräver sin havregrynsgröt eller fullsmockad smoothie.

Mina sargade armbågar tog sig sedan till Alvik för att få smaka på nålar och vassa armbågar av Världens Bästa Naprapat. Akupunktur på den ännu inte bortskjutna rumpan, i ryggen och i knävecken. Efter detta lite skön massage och Jossans vassa armbågar som hittar varenda spänning i rygg och rumpa.

Fantastisk start på veckan. Synd bara att jag glömde dricka kaffe imorse – börjar ta ut sin rätt nu. Gäsp.