Väldigt ofta tycker folk att jag är knasig och överdriven som springer långt. Att jag utsätter mig för fara. Jag hörde till och med programledaren på TV4 för några år sedan gång på gång hävda hur farligt det är att springa marathon (hon var själv ingen löpare) under ett inslag innan Stockholm Marathon. Personligen är jag övertygad om att hälsoeffekterna är högre när du tränar till ett maraton än sitter still i soffan.
Men hur är det för ultralöpare då?
Ultralöpare springer ju distanser över maraton (42195 meter). Nyligen har en studie gjorts i USA av Stanford University och University of California. Det är en av få rapporter som faktiskt kollar på just hälsoeffekter istället för skador och sjukdomar (självklart med i studien också). Bilden ovan är från NY Times och en artikel där. Ultralöpare hade inte fler skador eller sämre värden, tvärtom! Hjärta och blodtryck var väsentligt mycket bättre och de som hörde till de minst skadade var ultralöpande kvinnor över 40 år, de som inte tränade fart. Det känns gött! Jag gillar distanser inte fart. Jag tänker fortsätta bygga en hälsosam kropp som ska kunna transportera mig genom livet.
Vad otänkt att slänga ur sig en sådan kommentar i tv och allt. Känns ju som att allt är bättre än att sitta i soffan 😉
Hoppas att jag en dag också känner att jag kan springa såna härliga distanser! Så sjukt inspirerande med folk som gör det.
Det var väl först i slutet på 70-talet som kvinnor fick springa maraton just på grund av den förhöjda skaderisken.
Precis! Och visst låg alla kvinnor vid sidan om maratonbanan med livmoderframfall allihop?