>Jag har spenderat två dagar i Helsingfors. Jag har varit i tre externa möten där beslut måste tas. Där jag ska ta ställning. Med andra ord ska jag vara fokuserad och organiserd, vilket jag i vanliga fall är. Men den här gången har saker och ting gått på tok. Vaknade i onsdags morse 04:30.
Det första viktiga mötet var med en PR-byrå. Kvinnan smattrade på… med riktigt bra engelska. MEN… jag kunde inte fokusera. Hon hade vita, gula och orange slingor i håret. Det var kortklippt och hårt sprayat. Hon var energisk och rörde sig mycket, men påskriset, förlåt håret, förblev stilla. Efter 1½ timmes möte insåg jag att jag inte hört ett ord av vad hon sagt – bara kollat in det roliga håret. Tur att jag hade två Europeiska kollegor med mig.
Min andra upplevelse. Möte med en partnerorganisation. Mannen ifråga var Hyland-flint. Givetvis med en pigmentförändring vid tinning upp mot flintet. När han pratade och blev lite röd, blev det liksom vitt runt pigmentförändringen, när han lyssnade såg den ut som ett brunt landskap. Såååå…efter 2 timmars möte hade jag inte fokuserat tillräckligt, hamnade med en actionlist som kommer ge mig mer arbete än beräknat.
Tredje mötet. Killen är på alla sätt normal. Men det glittrar till i pannan hela tiden. Ungefär som om han har använt hårspray med guldglitter. Det vara bara det att hans huvud var rakat. Mina tankar försvinner – Var har han fått glittret ifrån? Har han en liten dotter som han kramat som bär glitterdiadem? Eller är hans fru dansös och har glitterplymer i håret? Är han gay och varit på partaj inatt och inte fått bort allt glitter.
Gick ifrån det här mötet helt övertygad om att min actionlista kunde varit kortare om jag varit mer fokuserad.
Baserat på dessa tre möten ska jag alltså ta en del beslut. Det kan ju bli hur kul som helst.
Ett annat beslut att ta: Ska jag springa imorgon? Jag släpar oroväckande benet efter mig. Det vill inte lyda, inte lyftas och väckte mig säkert 20 gånger inatt. Jag tror en nerv är ikläm.
Jag bestämmer mig imorgon.
>Ett givande möte med andra ord… 😉
>Förlåt, vad jag är elak… Men jag var bara tvungen att skratta högt åt stackars dig som tvingades möta inte en, inte två utan TRE orginal på en och samma dag. Jag hade förmodligen fått en fnissattack 😉
Vill du ha ett råd: Tvekar du om träning ska du förmodligen avstå. Varför skulle du annars tveka? (ska jag säga, jag vet… f’låt)
>hehehe – jag har verkligen träffat unika människor. Borde kanske lära mig att fokusera ändå.
Jag vet inte om träningen. Det fungerade att springa igår, i bra tempo trots halvstorm. Mer en nervkänning än något annat. Men som sagt…jag lyssnar på kroppen…och er 🙂
P.S Det är ALLTID okej att skratta åt mig och med mig. Jag bjuder så gärna på det – annars hade jag inte nämnt något 🙂
>Jag skrattade mest åt de personer du mötte… och igenkännande med dig 🙂
>Hihhi – jag förstår det. Brukar inte skratta ÅT folk på det viset, men denna skara blev lite för mycket för en trött Mia…
>Btw, jag tipsade tjejjen på joggen igår (hon marathontränaren) att söka upp IF Linnea för lite mer träning i grupp, hon hade ingen att springa med sa hon…..men självklart måste jag ju även peppa henne att fortsätta med Friskis 😉