>…det blev min överlevnad och mitt fall.

Min orienteringsdebut startade inte helt otippat med en vilsekörning… Jag började nämligen med att köra fel, och inte hitta till starten. Trots vägbeskrivning och karta tog det mig 50 minuter att ta mig 9,7 km med bil från city till Hellasgården…

Väl framme står Tone och kollar in sin för dagen nya kompass, som tydligen hade tappat själva kompassdelen och mer såg ut som en omvänd monokel. Tävlingsledningen konstaterade således att Tone och Mia inte skulle orientera tillsammans. Eftersom jag hade problem att bara hitta dit fick jag ta den kartläskunnige coach Nisse som orienteringskamrat. Ta det säkra före det osäkra liksom.
>Att ta det säkra före det osäkra...Fredrik & Co hade fixat en fantastisk orienteringsrunda med frågesport. Frågorna handlade om oss löpare i klubben och var fantastiskt fyndiga. Vi fick den första kontrollen utsatt på kartan, därefter fick vi följande kontroller med hjälp av svaren på frågorna. Detta gjorde att vi alla hade olika lång distans och antal kontroller. De snygga, smarta, snabba, systrarna Sisters såg farliga ut vid starten och jag tippade dem som vinnare, det visade sig vara en felbedömning då de virrade bort sig redan vid tredje kontrollen.

>Att ta det säkra före det osäkra...Eftersom jag inte teamade upp med Ken blev mitt mål att i alla fall klå honom. Starten gick och vi blev ivägsläppta med 2 minuters mellanrum. Nisse var kanonbra kartläsare och avståndsbedömare, själv var jag förvirrad efter 30 löpta metrar och litade blint på honom. Det visade sig vara bra. Vi låg hack i häl på Tone och Magnus hela vägen. Tones neongula väst var svår att missa bland träden. När vi kom till näst sista kontrollen blev vårt dumma beslut, att ta den säkra vägen före den osäkra, vårt fall. Vi sprang nog en dryg kilometer för långt. Den sista kontrollen innhöll bara ett foto med texten ”Ta er hit”. Fotot föreställde Fredrik på toppen av Hammarbybacken… vi såg Anders och Johan ett par hundra meter framför oss och vi tog rygg på dem, sen började klättringen upp mot toppen… Nisse och jag kom in på en fin tredjeplats, fulla med tistlar i håret – men vi vann i alla fall frågesporten.

Resultat:
1. Anders och Johan (9km löpning?)
2. Tone och Magnus
3. Mia och Nisse (12 km löpning)

Ken och Ingrid sprang nog ett halvmaraton… likaså Ana och Erik. Rebecca och Alexandra springer fortfarande…

På kvällen blev det sedan julfest där jag, Karin och Catti hade fixat luciatåg och krönte Tone till Lucia och Nisse till Stjärngosse. Vi hade skrivit om texterna till Luciasången, Pepparkaksvisan och Staffan stalledräng. Vi körde med vätskebälten med tärnljus i. Alla fick varsin fin IF Linnéa-pepparkaka.

Hela dagen var fantastisk arrangerad och kämparglöden hos klubben visade sig långt in på småtimmarna. Här följer dagen och kvällen i bilder:
>Att ta det säkra före det osäkra...>Att ta det säkra före det osäkra...>Att ta det säkra före det osäkra...>Att ta det säkra före det osäkra...>Att ta det säkra före det osäkra... >Att ta det säkra före det osäkra...>Att ta det säkra före det osäkra...>Att ta det säkra före det osäkra...>Att ta det säkra före det osäkra...

Idag har jag vilodag. På riktigt.

******************************************