Jag är. Såklart jag är. Jag kan inte något annat än vara.
Att försöka ändra sig till något annat är bara dumt. Att förbättra sig själv och bli sitt bättre jag är ju lättare. Eller i alla fall roligare. Så mitt försök till att sluta blogga och vara aktiv här lägger jag ner. Långsamt sätter jag igång bloggen igen med tankar, tips och race reports. För rejsa det ska jag. Äventyr är roligare när man får dela med sig, och tankar och funderingar behöver sättas på pränt och ventileras.
Hur kunde jag tro att jag skulle bli mer normal genom att lägga tid på annat? Tillåt mig fnysa åt min egen enfald. Så här är jag nu – tillbaka i etern. Med en spontananmälan till Tjörnarapren Trail 100 miles den 8 december och en anmälan till Svenska Cupen i Backyard Ultra. Dessutom lite nya adepter och uppdrag som jag delar med mig av.
Så kan det gå. Och jag är. Oj vad jag är. Framförallt är jag ultra.
Hej!
Underbart att läsa!! Du är anledningen till att jag ville testa att springa, och långt. Du var min coach för längesedan (ultravasan) och jag har lite grejer på gång och skulle ännu en gång behöva din hjälp. 🙏🏻
Kul Lena! Mail på väg till dig!
Ser framemot dina inlägg!
Tack för att du hänger med!
Så glad att du är tillbaka! Ren glädje att läsa dina inlägg!
Tack tack!