Jag ska erkänna att jag är nervös. Min bubbla som jag brukar gå in i sista veckan innan lopp har redan börjat byggas upp runt mig. Jag blir kort i svaren, vill inte riktigt svara på frågor om loppet och hur jag känner. Jag delar in min uppladdning i A.Energi B.Material C.Mentalt fokus D.Samla ihop ”projektet” E. Känna känslor och kraftsamla. När folk ställer frågor om mina skor när jag har fullt fokus på maten, blir jag avbruten i min tankebana. Så funkar jag. Den här helgen kommer jag därför boosta mig så mycket jag kan med människor som ger mig energi till äventyret som börjar på Arlanda den 25 november.
För ett halvår sedan var jag ingen ökenlöpare – nu står jag inför ett gigantiskt äventyr.
Jag känner mig trygg med
- Distansen. 250 km i etapp ska jag klara. Jag har klarat 250 km nonstop.
- Stark kropp
- Starkt pannben
- Min utrustning
Jag är nervös över
- Vädret – hur torrt är det i Världens torraste öken?
- Resan – hur trött/jetlag kommer jag att vara – detta kommer att påverka mig helt klart
- Vikten på ryggsäcken. Den kommer troligtvis att väga ca 10kg utan vatten.
Det roligaste med loppet
- Jag är den första från Sverige som deltar (helt nytt lopp, och endast en dansk är anmäld)
- Utmaningen
- Jag kommer att få åka till Peru!! Så coolt
Sista långpasset är kutat tillsammans med Petra Månström. Det avverkades i ett småregnigt novemberrusk på Ekerö. Nästa helg åker jag till öken för 25 mil och hon till Jamaica för ett maraton. Kontraster.
10 kilo!? Jäkla lyxlirare 😀
…jag har ju inte vägt den än och inser att jag behöver mer värmande nattkläder/större sovsäck denna gång…