I lördags morse hängde jag och Dotter Elin med ett gäng hockeykillar till Hammarbybacken. De skulle köra ett riktigt tufft pass som innehöll uppvärmningsövningar, korta intervaller mellan koner och avslutningsvis 5 löpningar upp till toppen. Supertungt pass på 1 timme och 45 minuter.

Två av de 3 hockeykillarna på väg upp. Riktigt starka hela vägen! Foto: privat

Jag och dottern var lite mer modesta och valde att värma upp med 3 kilometers löpning i Hammarby Sjöstad, därefter körde vi 3 gånger upp för Hammarbybacken på vänster sida där det finns en väg upp. Det var varmt och riktigt brant. Vi sprang så långt vi orkade och gick några meter och avslutade med att springa sista biten upp. Det kändes som lungorna skulle sprängas. Jag höll hela tiden koll på hur långt jag kom och att jag inte skulle ge upp tidigare än gången innan. Tog sikte på de sista grobladstuvorna och kämpade som en idiot. Nästa gång jag springer ska jag lägga på några meter till, så jag till slut springer hela backen upp. Nu saknas ett 20-tal meter av de 325 som klockan visade.

När springintervallerna var klara kutade vi ner och tog oss an backen där hockeykillarna höll till. Vi gick upp i rask takt, vilket var lika jobbigt som att springa, sedan kutade vi ner och gick upp igen. Total 3 gåvändor. Baksida lår och rumpa fick sig en riktig omgång och det brann i hamstrings när jag körde återhämtningsjogg senare på kvällen.

Backintervaller är riktigt bra när du vill träna flåset (syreupptagningsförmågan), löpstyrka (starka löpbensmuskler) och snabbare återhämtning.