Ljuvliga tillvaro. Efter en arbetsdag med telefonkonferenser och e-mailande i hundranittio var det dags för Min Tid. Hittade en trött dotter i hängmattan, en stel svärson med träningsvärk kickandes fotboll med superpigga Jonathan och Linnéa.
Efterfrågade en jogg och gänget bytte om på nolltid och ställde fint upp.
Svärson Adam, Brorson Jonathan och Brorsdotter Linnéa kutade 3,2 kilometer. Jag och Elin fortsatte vidare ytterligare 6 kilometer. Vi kombinerade kortrundand med Strand-rundan och fick ihop lite drygt 9 kilometer. Under tiden körde Adam styrketräning med de små. Jag och Elin hade som vanligt de bästa samtalen man kan ha. Vi hälsade på de få personer vi mötte och var lyckliga över utsikt, luft och atmosfär.
Det finns inget så renande och befriande som en löptur med efterföljande dusch på landet. Inga avgaser, bara frisk luft och havsbris. Den lugnande känslan långt från stan där varje cell suger i sig syre och näring, varje andetag får sitt och själen och minnet fyller på de härliga minnen vi måste ta fram i november när det känns grått.
Jomen lite utfallssteg och höftstyrka fick avsluta löpningen. Sedan väntade grillade scampi och kyckling, samt ett glas bubbel att fira att vi haft sommarstugan i 40 år.
Jag är bland människor som jag älskar. Jag är bland människor som älskar mig. Det är fint att landa i nuet.
Leave a Reply