Blodvite på Sörmlandsleden

Det ska synas att man springer i ruff terräng tänkte jag och såg till att slå upp knät rejält på Sörmlandsledens lördagslöpning. Att ligga handlöst raklång bland stenar och rötter med ett bultande knä är på något sätt hardcore. Eller bara slarvigt. Det var när jag började tänka på chefens presentation som jag lovat hjälpa till med som den uppstickande roten bestämde sig för att fatta tag i min högerfot. 

Björn, Lars, Krister och Jimmy. Foto: privat

Till min räddning hade jag dock fyra starka karlar som snällt stod och väntade in mig då jag tog mig upp på fötter, borstade bort barr från håret och jord från handflatorna som lyckligtvis klarade sig bra. Kände mig lite tuff med trasiga tights och blödande knä, och grabbarna började direkt prata revor från löpningar och farliga taggtrådar på leder att ta sig över. Jag blev en av dem.

Är det såret på knät jag minns av turen?

Magiskt landskap. Foto: privat

Inte det minsta. Vi sprang från Södertuna Slott till Mölnbo längs med Sörmlandsleden, en tur på 30 kilometer i teknisk, mycket kuperad terräng. Dagen var frisk, fuktig och med en dimma som gjorde hela turen magisk. Det fanns en tystnad jag inte hittar någonstans i Stockholm, där droppandet från träden dånar och mina tankar rullar mjukt. Vinden stod stilla och de små sjöarna bjöd på sagolika bilder. Grabbarna var starka och ville nog springa i alla uppförsbackar, men jag bjöd in till gående ultrabackar och de var tålmodiga och lät mig ta det i min takt.

Möten med nya människor

Jag samlar ju på människors historier – jag kan själv inte resa till alla platser på jorden eller delta i alla tävlingar som finns. Jag kan heller inte testa alla yrken, bo i alla stadsdelar (nåväl, det skulle väl kunna gå om jag inte hade sån separationsångest och tycker att 280 meters flytt är oändlig) så jag lyssnar till andra. Jag fick höra om landställen och kopplingar till Sörmland, om resor med segelbåt från Grekland, om andras möten med andra människor, om tävlingar, barn, kusiner och tankar kring löparskor. Jag är berikad.

Fylla på med energi

Det gäller att välja rätt energi när man springer. Foto: privat

Vi tog det lugnt och stannade där andan föll på, på magiska platser med sköna naturupplevelser. Vi sprang igenom ett vargrevir men mötte inte ett enda djur på vår färd genom skogen. I fyra och en halv timma var vi ute i naturen, stannade till och fyllde på med energi, tassade vidare och pratade eller var helt tysta. För att orka och hålla humöret uppe tog jag 1 powerbar, en smörgås med avokado, nötblandning med goji- och incabär innan vi var framme vid Mölnbo där jag drog ännu en powerbar.

De enda besynnerliga djur jag såg var de fyra hannarna. Foto: privat

Vi avslutade löpningen med att åka tillbaka till Södertuna slott där vi duschade, badade och värmde upp oss i bastun. Slottet var fullt av sällskap som inmundigade afternoon tea, vi kollade på buffén men den var i sötaste laget så vi valde varsin Cesarsallad innan vi åkte hem glada, nöjda och boostade i själen.