Under sommaren kör NMT 2-timmarspass varje lördag med start klockan 10.00 bakom Östermalms IP. På grund av tävlingar och långpassträningar har jag missat flera helger, och nu var det äntligen dags.

Efter två dagars vila i Paris och London ville de flygplansstela benen rusa-runt-i-buskarna igen. Jag frågade Bruno innan vad vi skulle köra och han lovade mycket löpning, inga kladdiga skor – inget blött. Jag valde mina nya Axics 2140 som jag ska köra GAX med.

Det var varmt och strålande sol när vi möttes upp. Vi var 11 som skulle köra varav 6 var nya. Då planerade Bruno snabbt om passet och utsåg mig till Ankare (hjälpreda och hålla-koll-påare). Nykomlingar brukar få smaka på lite bus (diken, träsk eller bad) Vi värmde upp och körde jägarmarsch bort mot ängen vid Stora Skuggan. Här fick vi göra lite olika förflyttningsövningar som att gå Apa, gå på alla fyra baklänges, dra oss fram med hjälp av bara armarna och vicka oss fram i sidled. Jag var rätt kass på dessa övningar, men det är jag ju alltid i början på passet. Jag hade dessutom korta löpartajts, linne och inga handskar. Bara därför ville jag leka lite cool och valde att köra mina övningar där det fanns mest tistlar och taggiga blad…

Vi förflyttade oss till Amfiteatern och körde övningar uppför bänkraderna. Jämfotahopp upp 50 gånger, armhävningar, tricepsdips, fler benövningar, statiska armhävningar – now we’re talking. Det här grejade jag galant.

Dags för mer löpning. Som ankare höll jag antingen täten eller höll mig längst bak. När vi kom fram mittemot Fiskartorpets hoppbacke och bara den lilla insjön låg emellan gav Bruno mig ryggsäcken med vatten så att jag kunde jogga runt till slutet av backen – de andra skulle simma över. Mina nya Asics gillade idén och joggade raskt iväg (eller raskt och raskt – myggen hann smaka på mina ben i skogen). Efter detta körde vi branta backintervaller där jag försökte lära ut lite backteknik. Nya Helena lyssnade och körde rätt – hon grejade alla fem utan problem – killarna brände på och var slut efter två. Själv orkade jag alla – även om det gick lite långsamt.

Sista intervallen upp körde vi två och två – här ropade Bruno ”Vänd!” då skulle vi stanna och köra grodhopp nerför tills han ropade ”vänd!” igen och vi fick fortsätta uppför. Det sög skönt i låren. Lagom till mjölksyran hade lagt sig var det dags för spurttävling och jag utmanade Jojje. Han for iväg som ett skållat troll och jag försökte hänga med, när 30 meter återstod fick jag nya krafter och sprang om honom – kom först till stenen och skulle egentligen bara behövt göra 10 armhävningar, situps och benböj mot hans 20. Jag tog fem av hans så tillsammans körde 15 av varje 🙂

Efter detta var det dags för förflyttning igen. Jogga, löpa, rusha – och vips hade två timmar gått. Härligt pass som var riktigt varmt! De 3 liter vatten som Bruno tagit med sig gick snabbt åt efter en timmes träning. Jag kände mig stark och känslan efter 2 timmar var att jag skulle kunna greja 2 timmar till. Det är ju det jag tränar för – att klara mer inte ta ut mig totalt. Jag tror att denna funktionella styrketräning kommer att vara superviktig när jag ska springa 16 mil om mindre än en månad.