Imorse blev det 45 minuters cykling kring norra Gardasjön. Vädret var bra, varmt och molnigt så att inte solen fick mig att kisa allt för mycket. På min snabba cykel tog jag mig upp till en fantastisk utsiktsplats och fick ett par utmaningar på vägen genom byar och hålnårskurvor. Trots att jag inte är en van cyklist kände jag mig trygg i sadeln. Varken stressade Italienare i bilar, gropiga hinder och varierat underlag eller stup ner mot sjön fick mig att tappa kontrollen.

Svetten lackade och jag kunde köra på rätt snabbt utför. När det bar uppför försökte jag tänka på tekniken med att stå upp, tyngdpunkten långt bak och snegla lite på Petra som cyklade bredvid mig. Vi höll exakt samma fart och krockade inte en enda gång. Snett framför mig cyklade Sofi. Som den rutinerade Ironman hon är tänkte jag att det är lika bra att kopiera hennes kadens (antalet varv du pendlar) – så det gjorde jag. Vi höll ihop gruppen på 10 personer och alla kunde utgå från sin egen förmåga, trots att vi cyklade i klunga. Ingen erfarenhet av teamcykling behövdes, det skedde liksom naturligt.

Runt Gardasjön i en spinningsal. Foto: privat

Jag har testat Cinema Cycling. Jag var alltså inte i Italien, utan på SATS Sveavägen och körde ett spinningpass på 45 minuter med en stor filmduk längst fram. Marco guidade oss längs norra Gardasjön där filmen på duken rullade fram och bestämde vår takt. Det var ett fantastiskt sätt att starta träningsveckan på och riktigt kul att visualisera sig bort någon annanstans.