Jag gick med Roxen en bit och såg till att han fyllde på energi. Sedan lämnade jag honom själv i några timmar, för att fylla på egen energi. Jag är trött men kunde bara sova 15 minuter.

Nu har Roxen ont i vaden och går istället för att springa. Efter ett tag kom det ett sms ”fixa 5 pizzor, nu ökar vi takten!” Halvsnabbt ordnat och nu är jag redo att gå med honom och dra upp tempot.

Det är det här jag älskar hos Roxen – att tänka om, ladda på nytt och hitta fokus! Nu finns här gott om energi för att ta honom ytterligare en bit. Han är stark. Han är målmedveten. Nu kör vi!