Den senaste månaden har jag tagit det riktigt lugnt. Min kalender är inte fullbokad med löpning, träning, jobb, teater, styrelseuppdrag, coachning, barnpassning, häng med sköna människor, resor, upplevelser, föreläsningar, kalas, partyn, restaurangbesök, shopping, pressevenemang… ja det gamla vanliga som min almanacka faktiskt innehåller. Jo, visst förekommer aktiviteterna ovan, men mer balanserat. Mer engagerat. Mer på riktigt. Jag försöker hitta närvaro i det jag tar mig för. Supersvårt och supergivande.
Förra veckan spenderade jag en helkväll i Sörmlands djupa skogar. Promenad i regnet och paus under en gran där samtal med min fina vän fick mig att tappa tid och rum. Samtal om livets viktigheter om själens djup och om människors varande. Samtalsämnen som har en tendens att passera snabbt, vara på blixtvisit hos folk för att kanske avhandlas ”sen”.
Sen är nu.
Vi pratade om värdet av att involvera andra. Att nätverka. Att synliggöra. Vi var rörande överens om hur långt vi kan komma genom att engagera de vi har omkring oss. Ensam är inte stark. Flera är klokt. Min vän utbrister mitt i vårt hektiska samtal (där vi tror att vi löst världsfreden) att ”Det här är ju bättre än Facebook”. Och det är så sant. På Facebook är alla lyckliga och ingen på riktigt. I verkligheten kan vi mötas på plan onyanserat och naket, alldeles på riktigt.
Ta en paus i bloggande, sociala medier och knappande på smarta telefoner. Ta en dag med barn/vänner/din kärlek och bara var. Se hur många tankar och samtalsämnen du kan dela. Betalningen är omedelbar. Du somnar harmonisk och leende. Enda baksidan är att du kanske får plocka fästingar från kroppen. De hade tydligen en tendens att gotta sig på mitt blod för att jag låg raklång under en gran i regnet och njöt.
Leave a Reply