Distansrekord!

Jag hjälper en ung tjej Julia med träningen inför Womens Health half marathon. Hon är en rapp fotbollsspelare med fint löpsteg. Hon grejar lätt att springa 10 km, men sedan blir det läskigt. Så pass läskigt att hon inte ens vågar läsa på schemat när det står 90 minuters löpning, eller ens 17 km. 

Mutad Julia när solen fortfarande gav ljus. Foto: privat

Därför var det rätt bra att vi sent kom på att vi skulle springa tillsammans i onsdags. Det bokade vi in i all hast i tisdags kväll. Nu hann hon inte noja och bli nervös. Vi träffades i Hagaparken och skulle ta ett varv runt Brunnsviken. Jag hade lovat att ta med energi och vatten – så jag mutade henne med lite choklad, en banan och en flaska vatten. Sedan satte vi av runt den lilla sjön. När jag inte höll tal om växtlighet och rododendronparken så berättade jag allt om krockade bilar, tappade nycklar och andra viktiga saker man behöver veta i livet. Ja, som hur stor en skiva wienerbröd man trycker i sig efter 25 kilometer på ett 50-kilometerslopp…

Efter 15 kilometer hade mörkret lagt sig över Hagaparken och vi lös upp med våra neonkläder. Foto: privat

Vi skuttade runt och Julia blev inte trött i benen förrän efter ungefär 10-11 kilometer. Jag tog med henne på en extrasväng i mörkret. Hennes flås är det ju inget fel på och jag visste att hon skulle orka. Väl tillbaka vid bilarna stannade klockan på 15 kilometer och 1:37. Ett fint distansrekord på en supertid runt delvis backiga Brunnsviken. Nu ska jag bara lura henne till ett 2-timmarspass när hon minst anar det!