Lördagen bjöd på äventyr med 6 mils löpning. Kim undrade för några veckor sedan om vi skulle köra Ultraintervaller (spring 1 mil var tredje timme i ett dygn) och jag har varit med på det tidigare då Nicklas och Krister från Jogg.se drev eventet.
När jag tänkte på utmaningen kändes det…ja faktiskt INGENTING. Jag brukar följa svar på frågan ”Does it sparkle?” Så Kim och jag tänkte om – vi springer 5-6 mil istället! Och då pirrade det till! Sagt och gjort, Stefan lade rutten och var kartläsare. Mitt krav: inkludera Järva naturreservat. Vi lämnade Kungsholmen tillsammans vid 9:30.
Behov och förutsättningar
Efter en tankeenergidränerande arbetsvecka, en förberedelse för lägenhetsfotografering (mammans) och totalt NOLL dagsljus då våra fönster renoveras, så var i alla fall mitt behov stort av frisk luft, natur och utomhusljus. Humöret kunde varit bättre, men hormoner (ägglossning) och svullen kropp fick det att krypa av obehag i mig. Total obalans av vätska då jag var konstant törstig och kissnödig. Var jag ett trevligt sällskap?
Förbannade stenar och rötter
Att mina medlöpare stod ut de första två milen är en gåta. Eller bevis på fin och äkta vänskap. Jag gnällde på rötter i skogen, på stenar som stack upp, på att bilarna på E4:an bullrade, att jag var törstig/kissnödig/hungrig… Helt onödigt med ägglossning som 50-åring och helt onödigt av en 50-åring att bete sig som en fyraåring.
En fantastisk rutt
Från Kungsholmen till Brunnsviken, bakvägen på stigar mot Edsviken. Klar luft, fint mjukt ljus och ljuvliga människor som peppar för att humöret ska vända. Kroppen kämpade emot mig, men i höjd med Bögs Gård accepterade jag läget och fokuserade istället på att jag kommer att bli så mycket gladare och harmonisk om en stund.
Runt Översjön på grusvägar genom gammal skog, bort mot Kallhäll och vidare ner mot Mälaren där vi följde strandlinjen ända bort till Ängbybadet och tog oss upp mot Judarnskogen. Kroppen blev lättare och lättare och sinnet balanserades från sura motgångar till välmående harmoni. Från Brommaplan blev det raka spåret mot Rålis och kakelväggen. Sedan sista kilometern hem.
Vad får dig att koppla av?
Jag är med i ett nätverk av marknadschefer som ses en gång i månaden. Vi sågs online i torsdags och vi pratade om hur vi får energi och vad som kostar. Jag som sitter mycket på arbetstid och konstant tar beslut – stora som små, ska ha koll på en rad processer och uppföljningar är trött i huvudet. När min kropp sedan får träna och utmanas så mjukas huvudet upp, ger plats för tankar och hjärnan får vila. Så fyller jag på energi, det är mitt sätt att koppla av.
De ovärderliga fikapauserna
Det går åt en del energi under ett 6-milsäventyr. Vi hade med oss Snickers, ostmackor och toscamuffins. Första stoppet gjordes på en mack i Sollentuna där det fylldes på kaffe, smoothie, banan och första smörgåsen.
Lunchen valde vi ”att ta något snabbt” på en Vietnamesisk lunchrestaurang. Nu var inte utbudet så stort precis bredvid E18 så det blev vad det blev! Och vilken lyckträff! Maten var usel men underhållningen hög! Det var inte bara språkförbistringar som gav leenden, utan det ”random” tryckningarna på mikrofonen från kuren i kassan, i kommunikationen med kunderna.
- Öppna klirrande kassaapparat = mic på
- När någon väntar precis intill högtalardelen = mic på
- När någon frågar om restaurangen är öppen = mic på och ett rungande ”NEJ!” Kl 13….
- När du ska fylla skålar med stark chilisås = mic på
Vi ville liksom aldrig lämna! Men med skrattkramp i magen tog vi med oss ris, soppa och vårrullar och åt coronavänligt utomhus på en illa medfaren sandbox.
Fikasuget pockade på vid Kaananbadet där caféet var öppet. Kaffe, ramlösa och våra egna muffins intogs ackompanjerat till skön 80-talsmusik spelandes av en stor grupp coronarestriktionströtta ungdomar som iförda clownerier hade Outdoor party.
Kvar i ryggan fanns nu en smoothie och en Snickers, detta fick tjänstgöra bränsle den sista milen.
Tack för turen! Sinnet glatt och fötterna ömma – men denna rutt måste göras om på sommaren där minst 5 dopp ska ingå, i vattendragen och badplatserna som passeras!
Leave a Reply