Lugnet som lägger sig som en varm, ombonad filt runt min själ. Känslan att jag stod upp för det som var rätt och jag höll hela vägen. Att jag kämpat för sanning och stått på mig, att min skugga vetat att jag gjort rätt. Att det ger utdelning. Känslan kryper sakta in i mig, ersätter ovissheten, för mig till klarhet. Jag är trygg i min vetskap. Jag är sann mot mig själv och mot omvärlden. Jag är.
Efter ett turbulent år lade sig bitarna på plats. Förändringen kom redan i september och jag har verkligen byggt vidare på den bra känslan. Sakta, sakta för att den ska bli bestående, inte bara kännas bra i en vecka. Jag reflekterar detta i konst, låttexter och synintryck. Det kan komma som en blixt rätt ner i mitt medvetande under ett möte med någon, i en arbetssituation och i min ensamhet.
På tal om september så var jag och såg Petra Marklund häromdagen. Den här bilden är så varm och där står hon utelämnad på scenen, med sin egen skugga på väggen. Så mycket större.
Petra Marklund har skrivit låten Kids, där Linnéa Henriksson skrivit en vers. Den handlar om deras jobbiga tid på högstadiet. En annan vers i låten kommer från Helen Jamshidi – en av alla textbidragare från högstadieskolorna som fick frågan av Petra att skriva om sin upplevelse. När hon i tisdags plockar upp Helen på scen under sin konsert så fick jag en liten klump i halsen och en varm känsla bakom ögonlocken. Det var så fint. Det finns hopp om mänskligheten. Godhet finns. Här kan du lyssna på dem live.
Leave a Reply