jag har brutit loppet efter 267 km och en miljarrrrd höjdmeter. De första tre dagarna var stekheta med sol och 30-35 grader. Fjärde dagen bjöd på hagel och knappt 10 grader. Femte dagen ösregnade det och pajade många fötter. Sedan kom värmen igen…

  
Jag svullnade upp i benen (som jag brukar) men sedan blev hela buken vätskefylld och jag slutade kissa. Inte bra. Benen fortsatte att svälla så mycket att höger knä till slut inte gick att stötta på nerför. Farligt vid smala passager på 2500 meters höjd. Att inte kunna lita på om benet håller känns trist. Allt gick ännu långsammare och jag tog ett snabbt beslut att kliva av.

Anledningen till vätskan är salt- och elektrolytbrist.

Janne springer vidare och jag ska anmäla mig som frivillig funktionär med ett svenskt team på plats. Jonas ligger bra till och Johan Steene leder tävlingen.

Detta är i särklass det galnaste jag sett. Tre har hämtats med helikopter. Fötter som ser ut som slamsor. Män som gråter och är så borta att de inte ens vet att de har vatten i flaskan och vill fortsätta fram stapplandes i värmen. Åt fel håll.

  
Stor rapport om upplevelsen kommer när jag är hemma i Sverige vid en dator igen!