I våras hade jag ett stresspåslag som inte var normalt eller nyttigt. Anledningarna till detta var flera och det blev helt enkelt för mycket. Jag brakade på Kungsholmen Halvmaraton och har sedan dess fått omvärdera och ändra på saker.
Börja sova!
Det första jag fick göra vad att inte stressa kroppen med träning. Förbudet var bara en vecka, men jag utökade det självmant till två veckor. Sedan började jag promenera. Det absolut viktigaste var att få igång sömnen. Jag har alltid sovit bra och hade inte riktigt insett att jag sov mindre och mindre. Som tur är har jag haft en fitbit-klocka som registrerat min sömn och min puls, så jag kunde logga in och kolla på facit. Jag hade under en längre tid sovit 4-5 timmar per natt. Lägg till ett heltidsjobb och träning 10 timmar per vecka, addera en rättegång, trasig bil, svek och livets-alla-åtaganden-Mia-style så förstår ni ekvationen. Jag blev ordinerad att prioritera 8 timmars sömn.
Lyssna på din omgivning!
Min naprapat sa ”Ingen träning på en vecka – lägg dig på soffan och läs”. Och vet ni vad? Det var så skönt att någon annan sa stopp. Jag argumenterade inte. Jag har alltid sagt att jag inte är en sån som går in i väggen för jag är så duktig på att hantera stress. Jotjena. Jag visste inte då att min kropp skulle säga ifrån med kramper, att mitt minne skulle börja svika. Jag glömde bort saker (som att jag lånat pappas bil och skulle lämna tillbaka den, vad jag ätit till middag, vem jag pratade med nyss, beslut jag tagit… det var läskigt). På jobbet fick jag fullt stöd och ännu ett STOPP. Jag tog det till mig och lade den duktiga flickan åt sidan. Bara för att jag inte kunde träna betydde det ju inte att jag behövde jobba 14 timmar per dag.
Lyssna på din kropp!
Kroppen kan inte känna skillnad på positiv och negativ stress. Mitt kortisolpåslag var konstant under en period (vilket också orsakade sömnbristen). Jag hamnade i en negativ spiral där jag försökte hålla mig vaken med godis och kaffe. Ingen toppenkombo – min vilopuls var uppe i över 70 slag (mätningen vid handleden så den är inte exakt, utan bör vara med pulsband närmare hjärtat).
Var rädd om dig själv – värna om din helhet!
”Vad tänker du göra annorlunda?” undrade min namne Mia. Jag förstod först inte vad hon menade men fick av en stressläkare höra att kvinnor ofta hamnar i stress, vilar upp sig, går tillbaka till samma mönster och tjongar sedan rätt in i väggen. Jag blev med ens mycket mån om att inte bli en av dem. Jag har gjort följande val:
- Jag började med att ta bort alla mina åtaganden i kalendern, inga måsten utöver det vanliga, inga bokade kvällar och inga det-där-kan-jag-hjälpa-till-med-handuppräckningar
- Jag började säga NEJ (skitläskigt)
- Jag valde att vara på landet där jag sover gott i 8-9 timmar
- Jag tränade när jag kände mig utvilad
- Jag väljer numera att umgås med personer som GER energi
- Jag har hittat verktyg att hantera situationer som suger energi
- Och störst av allt – jag har vågat vara ego och satsat på mig själv
Bryta mönster!
Eftersom min lugna plats på jorden ligger på Västkusten 52 mil från kontoret insåg jag snabbt att det skulle bli mer stress än rofyllt att jobba därifrån. Jag fick då nys om en liten stuga ute vid Lagnöviken/Trosa som skulle hyras ut. Bäckstugan. Den har jag hyrt sedan slutet på augusti och har kunnat hitta ro, sova, bryta mönster och fått ner min vilopuls med 15 slag. Min arbetsgivare har varit positiv till att jag har jobbat härifrån 2 dagar i veckan och det har verkligen gett resultat. Mer gjort på ett effektivare sätt. Mer om Bäckstugan i ett eget inlägg.
Jag är tillbaka i normala takter med nya insikter. Jag är mån om min sömn. Jag säger nej och delegerar mer. Jag är bättre på att låta folk i min omgivning hjälpa till, och jag har insett att min son, dotter och mina vänner är ovärderliga. Som om jag inte visste det förut.
Om du känner att du börjar glömma saker, sova dåligt och att din omgivning varnar dig. Dra i handbromsen direkt, det går att ordna upp innan du hamnar i lång utbrändhet.
Tack för detta fina blogginlägg. Är i den stressen just nu. Ska absolut dra i handbromsen. Nu har jag fått fina tips från dig. Detta med vilopulsen var mycket intressant.
Bra – det är nog inte värt att bonka in i väggen, de som gör det har lång väg tillbaka. Håll koll på mer än puls -hår, hud, naglar.
Ytterligare bevis på att du är aom vi andra. 😉 Blir så stolt och glad att du lyssnar på kroppen och bryter mönster. Det tog längre tid för mig att göra det, men NU funkar allt för mig.
Lycka till och Var rädd om Dig /Kram Cattis
Jag ÄR en VANLIG människa. Tror jag 🙂 Skönt att allt funkar Cattis – man behöver hitta rätt i livet.
Modigt skrivet Mia. Att våga acceptera faktum är tufft men ett viktigt steg i rätt riktning.
Skapa nya mönster, att säga NEJ är verkligen skitläskigt men det fungerar!
Ta väl hand om dig,
Kram
Tack Bertil, jag har ju väntat att blogga om det tills jag vänt allt rätt igen, modet ligger i förändringen.