Min dotter älskar att fylla år och att fira allt som finns mellan himmel och jord. Idag firar hon till exempel att hon blir 22,5 år. Hon har bjudning med sina vänner och har beställt en tårta. Förstås. Något mindre entusiastisk är sonen när det gäller uppmärksamhet i samband med födelsedagar, men igår var det hans tur.
Vi firade Alex 25-årsdag på Restaurang Supper. Vi har varit där några gånger och jag kan varmt rekommendera stället.
Det känns lite löjligt att säga ”jag kan inte förstå att jag har en sån gammal son…” eller ”vart tog åren vägen”.
Jag vet precis vad åren tagit vägen. De har fyllts med resor, upplevelser och liv. Det har fyllts av glädje, lite sorg, några motgångar men främst av fina möten, diskussioner och kärlek. Jag är glad att jag är en så ”ung” mamma så jag kan hänga med på träning, köra ett pass på gymet med barnen om jag vill, ta ett glas vin, en promenad, prata viktigheter och vara med i den vuxna utvecklingen som nu tagit vid. Jag är så oerhört tacksam. Tacksam för de fina värderingar de själva skapat, stolt över hur de hanterar situationer och vågar fråga där de inte har svar.
Jag kommer att vårda min relation till mina barn det bästa jag kan, jag har lärt mig att ingenting annat är värt att förstöra det. Vi har en ömsesidig respekt för varandra, och jag hoppas att den inte naggas bara för att jag gratulerar honom en dag för sent offentligt ;).
Leave a Reply