>Jag har alltid ett val.
Jag väljer att vara glad över att knät trilskas just nu. Jag känner lättnad över att tävlingssäsongen inte börjar förrän i mars. Jag har tid att fokusera på styrka runt knät innan det blir en skada.
Ändå säger lillDjävulen på min axel ”Sabla knä!”
Jag tänker inte ha bråttom, jag tänker inte skada mig… (ord med inte låter så tråkigt… jag ändrar mig….skriv om -skriv rätt –fokus på positivitet)
Jag har all tid i världen och jag ska se till att vara skadefri (sådärja!). Med hjälp av militärträning och känna-av-löpning (inte i terräng som lillDjävulen vill att jag ska göra) ska det banne mig gå vägen. För inte bryr jag mig om statistiken om antal sprungna kilometrar – jag väljer att fokusera på träningstid istället. Och vila. Och återhämtning. Jag tänker inte skada mig. Jag ska träna mig igenom detta och vara stark som en oxe om 11 dagar när mitt intensiva träningsschema drar igång.
Shit vad jag längtar!
>Det finns inget värre än trilskande kroppsdelar. Det gäller bara att inte tappa hoppet,att fortsätta kämpa på andra sätt, hitta alternativa sätt att träna. Jag har tittat avundsjukt på alla som kunnat springa i sommar, jag har bannat mitt skit-knä, så jag vet hur det känns. Men det går över. Ge det lite tid bara så löser det sig och du kan ultra dig vidare genom livet! Kram!
>Helt rätt! Det här är ju bästa tiden att bli skadad! 😉
>Dom där knäna alltså!! Alltid en svag länk känns det som…
Lycka till och lyssna på kroppen så går det bra!
Det låter som du har bra koll på läget 😉
Håller tummarna!!
>BRA Mia! och du kan ju tack och lov göra annat. Kanske lite vattenlöpning? 🙂
>Det här kommer att ge dig rätt lust och vara något positivt. Så när den intensiva träningen sätter igång så kommer du vara grym…
Låt oxen stånga lillDjävulen 🙂
>Anna: Jag har dig som förebild och tänker inte utmana min lillDjävul att springa upp och ner i sköna skogar… i alla fall inte längre än vad NMT passen erbjuder. Styrka och prohab gör ju susen!
Fitnesscoachen: Tajming är allt!
Daniel:…och jag som aldrig haft ont i knäna och alltid sagt till alla att jag inte kommer att få ont i dem. tji fick jag. Fast det är rätt intressant att folk tror att man får ont av asfalt – jag får ont av terräng. Man blir väl helt enkelt stark på det man övar. Grattis till fin prestation i NY!!!
Ingmarie: Jag har poolskräck… eller rättare sagt poolfobi. Tycker inte simbassänger… Det är ett gäng från klubben som kör, men jag har inte kommit över tröskeln än… kanske kanske.
Janne: Nu är oxen piskad och förståndet rätt. Ingen terräng. Bara skön träning och lyssna på kroppen!