Så här såg jag, Fredrika och Sebastian ut före start. Jag minns den förväntansfulla känslan, glädjen och lyckan. Jag minns värmen i själen – mitt frånkompplande av snabbhetshets till drivkraft av distans. Varv efter varv. Bara ett till. Min ultrasjäl kommer jag för alltid att ha tillsammans med dessa personer och min ultratävlingspartner Staffan. På ett härligt sätt peppar och driver vi varandra, det finns inte tillstymmelse till tävlan – bara en önskan att alla ska lyckas. Att nå målet. Även om det tar olika lång tid, olika antal tillryggalagda km i tidslopp så går ultrasjälar i mål som EN. En känsla som inte går att beskrivas. En känsla av kärlek till livet, till löpningen, till mänskligheten och allt det fina.

Jag är en del av detta. Jag är ultra.