Min unga adept Julia ska springa halvmaran om 2 veckor. Hon har varit förkyld och precis blivit frisk – på schemat stod 2 timmars löpning. Vi tog det lugnt. Jag lät henne bestämma takten och saktade ner när hon bad om det.
När chefen ringer svarar man. Julia är tjej och kan både springa och prata i mobilen samtidigt. Foto: privat
Jag tar mitt uppdrag på allvar och vill lära henna saker varje gång. Idag pratade vi gluten, norska fjällkor, begravningar, hur man delar upp ett lopp, uppvärmning, prata i jobbtelefonen och fortfarande ha fin löphållning, recept på dadelchokladbollar (typ), varför kor vänder häcken till när de ska fotograferas och avslutade med reflektioner kring känslor och sorg. Vi gjorde några korta fotopauser. Allt för en behaglig kom-igång-efter-förkylningen-runda.
Norska fjällkor, kalvar, får och lammungar. Värt att pausa för. Naturen är fin. Foto: privat
Ni som varit sjuka vet hur svårt de första passen är när man ska ut på första passet. Julia och tyckte att benen var sega från start. Trots detta grejade hon distansrekord i det härliga solskenet och landade på 17,6 km. Well done! Hon fick öva på att äta nötcreme och dricka under passet, och jag trugade på henne en powerbar att äta efter så att hon inte ska bli sjuk igen. Att fylla på med energi är första steget efter ett tufft pass. Hon var i och för sig knappt svettig när vi kom tillbaka, kanske för att hennes grundkondition från fotbollen är grym, eller för att hon var sjukt duktig att följa kroppens signaler idag.
Så stolt över er. Ja. Er båda. Världens bästa dotter och världens bästa coach.
Känns bra att du inte är orolig för att släppa henne till mitt ansvar (och kanske tro att hon får springa i kuperade Ursvik 🙂 hehehe – skulle jag aaaaaldrig göra!)
Hehe. Jag var tvungen att bygga upp en viss spänning hos unga fröken 🙂