”Det måste saknas en gen hos de som går. Eller har de en för mycket?”. Frågan kom från min kollega under en middag några dagar före Fotrally. Och han har rätt på ett sätt, det är galningar som går flera dygn. Just då visste jag inte att det skulle bli så långt som 87 timmar och 45 minuter, jag trodde snarare på 72 timmar.

Hela startfältet med 161 personer på väg mot Rålambshovsparken första kvällen. Foto: privat

Det fina med Fotrally är att det passar alla och vemsomhelst. Du kan välja att testa din egen förmåga och dina gränser. Du kan ha som mål att promenera 6 timmar den första natten och kliva av i Södertälje, eller du kan se hur du påverkas av trötthet, värme, onda fötter och sist men inte minst – stressen. Stressen över att någon annan styr din fart, jagad av en bajamaja på släp i 5 kilometer i timmen. Du kan inte stanna när du vill, du kan inte sätta dig ner och äta vid ett bord, du ska bara gå och gå. Den enda rasten du får är de 25 minuter bajamajatid du har per dygn. Fördela dem väl och använd dem strategiskt. Du kanske har som mål att gå tills du inte pallar mer, eller i 24 timmar.

Landslaget

Foto: Mia Thomsen

Eftersom landslaget hade lagt ribban högt och ville passera 60 timmar handlade det mycket om att ta hand om fötter och tankar. Trots att det var fem lagspelare och hjälpte varandra, var de hela tiden tvungna att se om sitt eget hus. De olika karaktärerna samspelade bra och här är mina tankar kring mitt lag

Torill Fonn – 24:42

Torill tillsammans med Diana före start. Foto: privat

Den första som klev av var Torill. Vi hade diskuterat detta redan innan tävlingen då Torill satsar på att slå världsrekordet på 48-timmarslöpning om 6 veckor. Vid minsta känning som skulle kunna förstöra hennes satsning på detta skulle hon kliva av. Hon började få känningar i hälen och bröt direkt – helt rätt beslut. En ensastående ultralöperska som tävlat för Sverige i VM otaliga gånger. Stabil, stark och alltid fokuserad. Hon är en fantastisk lagspelare och peppar alltid. Hon har förmågan att konstant ta fram det positiva i allt och har en vinnarskalle som tar henne dit hon vill. Att hon var på gymet och körde crosstrainer dagen efter bevisar bara att hennes kropp är en maskin som verkligen kommer att se till att hon når sina mål. Rutinerad och vet vad hon vill.

Niklas Grebäck – 61:10

Niklas in action. Solhatten var ett måste i gasset. Foto: privat

Gubben Gå, som vår ena psykolog i laget kallas. En lång ståtlig fotgängare med humor och bryderier som kan underhålla en i 100 timmar. Niklas var stark och fokuserad länge. Det som slog ut honom var solen, värmen och brist på salttabletter. Ett akut magknip fick honom att lägga sig i fosterställning och vinka adjö. Niklas är en människa som kan hantera vilken situation som helst och vilka människor som helst. Han kan blanda sina filosofiska tankar och utsvävningar med fokuserade mål. Han har samma filosofi som jag när det gäller träning – att försöka hålla sig i rörelse så mycket som möjligt och vänjag kroppen vid fysisk aktivitet, snarare än att sitta still och schemalägga träning 1-2 timmar per dag. Niklas behöver styrning och kan åka till en tävling och glömma skorna hemma.

PerOla Axelsson – 66:05

PerOla ”Shrink” innan start. Foto: privat

PerOla klev av efter ett varv och satte det nya lagrekordet. Han är lagets andra psykolog och kallas Shrink. Innan Stäket slängde han av sig skorna för att gå barfota ett tag – då gick han i ett vaket drömläge som han sedan kom ut ur. PerOla har stor integritet och är en funderare. Han är duktig på att ta in omvärlden och är rätt tyst. När PerOla säger något så är det för att han har något bra att säga. Vad som försiggår i Shrinks hjärna skulle jag gärna vilja veta! Lite fick vi ta del av under de tröttaste timmarna. Det var någon kolonilott som behövde ses över och irritation över att tävlingsledaren gick i cirklar. När PerOla blir glad skrattar hela kroppen och det smittar av sig för det är den typ av glädje som oftast bara finns hos barn. PerOla är på riktigt. En man som har kontakt med sina känslor.

Jonas Davidsson – 87:45

Jonas och jag i en obligatorisk selfie i Enköping. Foto: privat

Jonas har vunnit Fotrally två gånger tidigare och var innan start obesegrad. De gångerna han vann hade han ingen support, och nu var det alltså dags att se hur långt han kunde gå MED support. Jonas har sprungit många galna långlopp och är rutinerad på trötthet, trasiga fötter och vad som händer med hans kropp under fysisk påfrestning. Han är envis och målmedveten, vet precis vad han vill. Hela första dygnet behövde han knappt någon support utan hade koll på det hela själv. Sedan anslöt jag och Roxen och levererade mat. Han är rätt lätt där och äter allt. Och mycket. Detta är en av hans styrkor. Roxen botaniserade på ICA, Kinarestauranger och McDonalds för att få så mycket energi som möjligt att peta i Davidsson. Jonas var alltid tacksam, glad och vänlig vid depåerna. När saker inte fungerade under själva loppet meddelade han funktionärer och arrangörer. Allt för att det ska bli så rättvist som möjligt. Det fina med Jonas är att han gör det för alla, inte bara för egen vinning. När Silvio brutit och det bara var två kvar från landslaget tog jag över supporten av Jonas.

Fredrik Forsström 87:45

Trött med all rätta efter närmare 88 timmars promenad. Foto: privat

Vad ska jag säga? Killen har haft en enastående säsong bakom sig som började med vila och rehab från en hälsporre. Därefter har vi hörts då och då, synts på tävlingar och pratat om upplägg och upplevelser. Han har gjort allt by-the-book och låtit kroppen styra. Resultaten har inte låtit vänta på sig och han slog mig på Esbo 24-timmars tidigare i år. Allt han gjort har blivit lite bättre, lite smartare och förmodligen har detta gett honom det självförtroende som krävs för att gå i 87 timmar och 45 minuter och fortfarande vända en dipp till att bli pigg. Vid sin sida hade han sin pappa Torsten och fru Gina som supportade och fixade. Han är nyfiken och öppen som person och testar gärna nya grejer. De tips han fick om energi, salt och uthållighet tog han till sig och följde. Det tog honom långt – riktigt långt!

Pia Rosvall gör det ingen annan kvinna någonsin gjort, nämligen går i 69 timmar. Så coolt! Foto: privat

Förutom mina lagspelare finns det ju en drös hjältar som deltar i Rallyt. Bland annat måste jag hysa min största beundran och respekt för Pia Rosvall som gick hela 69 timmar som rookie. Det är enastående och jag peppade henne när jag kunde ”Girlpower”. Hon var också en av dem som var positiv, tacksam och vänlig varje gång jag träffade henne eller såg henne i kontrollen. Hatten av för dig Pia!

Angelo Törnblom Welander och Christer Vesterhav som båda gått i tävlingen, åkt hem och duschat och sovit anslöt senare för att supporta och peppa Silvio. Vilka hjäteinsatser att ansluta igen och ge av sin energi! Det är fint att se samarbetet från de utomstående och frustrationen hos de som går och vill ge upp. Det finns så mycket medmänsklighet i att ge. Silvio gav gott motstånd och slutade som trea på den enastående tiden 80:40.

I år var Lena Jensen funktionär (hon var tvåa på 55 timmar förra året) och gick vid flera tillfällen i täten. Här är rejset inne på fjärde natten. Foto: privat

Funktionärerna – ett stort tack till Sara Skinner, Pontus Kylberg, Tomas Gjutarnäve&Co! Utan er ingen tävling. Tänk vad ni får stå ut med! Folk med dåligt humör, supporters som ringer och undrar över saker, dra om rutt, hålla rätt kurs, hålla rätt fart, utfordra med vatten… Ni är fantastiska!