Två helger har jag nu varit och äventyrat. Först med mamma i fjällen, sedan runt Vättern med Roxen. För att inte missa hela behållningen av de båda upplevelserna kollar jag igenom foton och känner mig tillbaka.

Stolt hållning, lätta steg och ett driv som syns i ögonen. Ett pass med NMT Rookie på Östermalm IP. Foto: privat

Nu är jag åter i tjänst hemma i Stockholm. Vädret är ljuvligt och jag har varit löpinstruktör på Nordic Military Training för Rookisar. Det är helt underbart att ta sig dit lite trött med huvudvärk och en ingentingkänsla i kroppen, för att efter passet vara så himla glad, pigg och utan huvudvärk. Att se andra lära sig andas, sträcka på sig, klara av 6-8 backintervaller trots att de inte springer i vanliga fall ger mig energi. Att se potentialen i andra och hitta rätt motivator för att de ska hitta sin egen drivkraft boostar mig – jag känner att jag kan leva mitt motto ”I want to make a difference”.

Ett rookie camp är 12 veckor och i början av campen gör de tester som i slutet av campen körs igen. Bland annat ingår det att springa 1 km kuperad terräng. Det är stor skillnad på gänget efter att de har lärt sig springa rätt uppför, fördela energin och veta hur de ska andas och återhämtas. Utvecklande och så roligt för dem att träningen ger resultat.