Jag har kontrollbehov av stora mått. Jag arbetar med att kunna delegera, sänka ribban, låta saker passera. Det som ibland ser tomt och luftigt ut i kalendern kan i verkligheten vara ett stort arbete och lite utrymme. Så länge jag har koll och kommer ihåg saker med mina To-Do-lists, mitt effektivitetsstänk (ta med skräp på väg till köket, köpa tilläggssaker på väg från jobbet, göra saker-i-farten effektiv) så fungerar det att ha mycket att göra. Jag brukar hantera stress bra.

Tills det denna gång då det blev kaos!

Två dagars total förvirring där ”riktiga” jobbet tog mycket tid och tankekraft i anspråk och ”hobbyjobbet” var bokat och oflexibelt. Så lite träning, umgås med kärleken och ha tid för barn och vänner på det. I en redan stressad situation. Missade djupsömnen och har sovit illa i tre nätter. Inget bra tecken hos mig. Alla varningssignaler tjuter på högsta volym.

Jag tappade minnet

Bokstavligen. Jag fotade ett event förra veckan i Oslo, och bilderna ska vara med i ett utskick samt en rapport som det är deadline på 18:00 idag. Jag har alltid minneskortet till kameran i datorn eller just i kameran. Aldrig någon annanstans. Jag har förlagt/tappat/gömt/sparat lilla minneschipet någonstans och har en black-out. Jag vet inte vad jag gjort.

Tänk att en sån liten sak kan ställ till så stor oreda. Foto: privat

Samtidigt fylls jobbet på med nya planeringar, nya deadlines, budgetar och fonder som ska redovisas. Nya event får långa att-göra-listor och i bakhuvudet maler minneskortsförlusten. Men nu har jag strukturerat upp stressen. Planerat, prioriterat och tänker inte tappa fler minnen.