>Idag är jag ful, fet och tråkig. One of those days. Jag skulle på möte i stan 15:30, när jag precis passerat biltullarna och letar parkering får jag telefonsamtal om att mötet är inställt. Jag åker hem i tron om att en löparrunda (fortfarande i dagsljus) ska göra susen. Men icke-sa-nicke. Jag var fortfarande ful, fet och tråkig. Magen skumpade upp och ned (den synliga delen) – insidan av magen hade fullt sjå att kasta omkring moccarutan jag klämt i mig en timme tidigare (förlåt June). Låren var dallriga och rumpan släpade nästan i marken. Fanns inte en tillstymelse till Clarice Starling (Jag brukar fantisera att jag är hon när jag springer – det ser så lätt och ledigt ut när hon kutar i FBI-skogen (Jodie Foster i ”När Lammen Tystnar”)).

Jag sprang i alla fall Kungsholmen runt. Den korta delen (Fusk hävdar Freddan) på 51:28 minuter, vilket ger en kilometertid på 5:39 – jag borde springa 9,1 km snabbare – Nu får det bli skärpning.

Så här kände jag mig

(fast jag hade löparkläder på… så ni får lägga till korvskinn på hornhinnan).