”En gång till! En gång till! En gång till!” Alla i lag ”Micke” vrålar unisont. Det har gått 2 timmar och 50 minuter av tretimmarsspinningen. Krutgubben har precis låtit oss köra 30-sekundersintervaller lag mot lag och vi får inte nog. Vi känner alla att vi vill köra skiten ur benen innan det är dags att kliva av cykeln.

IMG_6388.JPG

Krutgubben Joakim som dagen till ära guidade oss genom NordNorge. Foto: privat

 

Vi befinner oss återigen på Actic i Kista. Världsrekordgymet. Krutgubbens tretimmarspass återkommer med jämna mellanrum och glöm det här med tråkig cykelklass. Här bjuds det jobbig cykling kombinerat med lagtävling. Två lag. En ära. Jag har lyckats pricka vinnarlaget bägge gånger. Extrapoäng gick till Påskkärringen och musen som cyklade 3 timmar utklädda. Några straffrundor för fel svar på frågor i frågesporten.

Ont i rumpan av spninning? Nej – hes.

Tiden rinner iväg och det känns som ett 45-minuterspass. Frågor och låtar som varvas med intervaller och utmaningar. Dans ger extrapoäng och vi sjunger med i allsången samt i duellen där svenska låtar spelas upp – vi plockar poäng efter poäng. Kroppen hänger med på det den blir tillsagd att göra och rösten blir hes från allsång och peppande.

När vi närmar oss slutet får gruppen träningsseparationsångest och ber om fler intervaller. En till! En till! Snälla Jocke  – en till! Möra, svettiga och sjukt mjölksyrastinna stapplar vi ut ur salen.

 

Skrivit av MarathonMia Pannben, träning, utmaning