Ibland är jag lat, eller jag menar kanske inte lat, utan snarare bekväm och lite skraj. Skraj för fart. Eller målar upp att ett pass kommer vara hurjobbigtsomhelst. Jag sprungit många pass sedan jag hakade på Träningsglädjes utmaning om en ”Jävligt Jobbig start på 2014”. Jag har liksom dragit på ett av passen, det där jag ska springa 15x1minut.
Men så kom en öppning!
Jag kör företagslöpning på fredagar och jag skulle komma på ett bra träningspass som skulle inkludera uppvärmning, prat om löpteknik och en jobbig del innan vi skulle varva ner tillbaka till företaget. Förra gången fick de 18 minuter backintervaller i terräng. Nu såg jag det vita, vackra landskapet framför mig och tänkte just på att ”Det som inte blir gjort på egen hand måste man ta hjälp till!”. Jag fokuserar på dem under passet och genomför mina egna intervaller! Smart! Det handlar om att hitta möjligheter, inte falla för de dåliga undanflykterna.
Jag valde de 15×1 minuters och hängde med själv. Ett bra pass om många löpare är på olika nivå. Först uppvärming i sakta mak, sedan passet utifrån egen styrka och fart. De som deltog kom olika långt på de kutande 60 sekunderna och vi sprang hela tiden tillbaka till utgångsläget. Springa 1 minut, vila 1 minut. Gänget kände att de fick ett bra lunchpass och jag fick äntligen till de där intervallerna själv. Win-win.
Hursomhelst – det som skjutits upp länge har en tendens att få en stor tröskel att ta sig över. Att det går lite negativt spinn i det man drar sig för. Men aldrig att man ångrar sig efteråt!
Har du något pass du bävar för? Hur gör du för att genomföra det?
Synd att jag missade passet igår. Fick blicka ut från ett fönster med min småhängiga kropp och se hur ni joggade iväg. Det passet hade varit kul annars. Inget att bäva för. Snarare en personlig favorit!
Då får det bli en favorit i repris framöver när du är frisk igen! Krya på dig!
Jag har länge tänkt köra ett pass med 1500-tingar eller 2000-ingar. DET tar emot (för mig)…. Jobbigt med långa intervaller… Haha! 🙂
Precis! Hur ska man orka 2000 meter liksom? Utan att prata?? Ibland funkar det med att dela in det mentalt och inte tänka – bara köra. Ju mer man tänker desto längre känns dem.
Snabbdistans och tröskelintervaller! Puh – vad jobbigt! Jag måste förbereda mig mentalt och sätta en tid när jag ska köra dessa pass. Bäst på förmiddagen när frukosten hunnit sjunka. Men väldigt skönt efteråt förstås! 🙂
Bra tips! Just det där med att klockan 10:15 ska jag… då gör man bara. Som på jobbet ungefär. Det ska jag tänka på!
Exakt samma svar som Louise ovan.
Men det är liksom bara att göra. 🙂
…och man ångrar sig aldrig!
Nu gör jag ju inget. Men när jag ”gjorde” så var det ganska ofta för att Ingmarie annars såg att jag fuskade. Att ha en coach som veckovis läser ens träningsrapport är ett av mina bästa tips.
Det är ett bra tips. Även de som arbetar som PT och tränare VET vad de ska göra, men om någon annan gjort ett schema så blir det lite mer ”visa” att man gör – på ett bra sätt.
Vill bara lägga till att Ingmarie alltid varit snäll och så… men jag gjorde ibland pass för att inte behöva skämmas. Och när man väl gjort dem är det så skönt och man är så stolt över sin ”viljestyrka”.
Avskyr intervaller, men de blir ju alltid lättare med sällskap 🙂
Däremot finns perioder då kroppen sätter käppar i hjulet (har MS) och domningar gör första 40-45 minuterna av löppasset till en mental plåga. Sånt sätter sig. I skallen. Även om jag vet att det känns bättre och att jag efter passet mår så mycket bättre än innan, så är det svårt att motivera sig att komma ut.
Någon som har tips på hur man mentalt tacklar detta?
Hur lurar man sig själv lixom? 🙂
Jag brukar dela in passet i 1. Transport till… (uppvärmning) Då springer jag lugnt och låter dagens tankar lämna skallen och långsamt väcker upp min löparkropp. Sen blir det själva passet 2. Då tänker jag att detta är ju bara 15, 18, 25 minuter av mitt liv – betar av lite i taget och sedan samlar jag kilometer i 3. Nedvarvning. Tankarna har nu befunnit sig i att 1. lämna arbetsdagen 2. utfört träningen 3. transporterat mig tillbaka.
Tack Mia, det där ska jag ta med mig! Ska definitivt stuva om lite i tankebanorna och tillåta mig själv att dela upp de jobbiga minuterna i olika etapper. Och framförallt ska jag lägga till en etapp som inträffar där omkring 45 minuter, dvs ”Njut av löpningen”-etappen 🙂
Den där oerhört fantastiska etappen då allt bara flyter och alla sinnen förstärks. Ikväll ska jag ut och köra långpass!
TACK.
Varsågod! 🙂