>Jag tackade nej till träning.
Jag hade kunnat vara med i 45 minuter, men jag brydde mig inte ens om att ta med mig kläderna.
Hela dagen kände jag mig febrig och hade en smak av rostade nötter i halsen. Jag brukar få förkylningsliknande symptom efter långpass eller intensiv träning. Eftersom jag praktiskt taget aldrig är sjuk (peppar, peppar ta i trä) så visste jag inte riktigt hur jag skulle känna mig, det var kanske ett resultat av måndagens MilitaryTraining och BodyJam som fick mig i paus-mode.
Så jag stålsatte mig, åkte till klubblokalen och låste upp, släppte in min familj och satt med RÅ-ÅNGEST. Jag har så svårt att motstå denna härliga löparfamilj. Allan var glad långt ner i själen och det lyste igenom. Catti firade födelsedag i löpartajts, Staffan, Karin, Sandy, Ken, Tone, Pernilla, Rebecca, Fredrik… och alla ni andra som stod där i tajts – min familj! Och sist men inte minst… Dagens hjälte – Nix! 
Iförd Icebugs, toppluva och för små löparshorts körde Nix backintervaller. Så går det när man glömmer byxorna hemma!
Eftersom jag inte bara är MarathonMia utan även MammaMia så ville jag såklart banna honom och säga att det är för kallt att springa så i snön… men jag är en snäll mor och vill att barnen ska ha lite skoj (läs: tjejerna ville kolla på något i uppförsbacken). Det var lite vemodigt att skicka iväg dem på träning för att själv åka iväg på annat uppdrag, men i morgon – då blir det andra bullar! Då är jag tillbaka med IF Linnéa – Söders hjältar!
Klart jag inte var sjuk. Kroppen behövde bara vila och få i sig min vitamincocktail gjord på nypressade apelsiner, kiwi, mango och riven ingefära. Pigg och fräsh i morse!
*************************************
>den där utlyser jag till veckans bild!!!
ingefärscocktail – det är mumma det
>Tack Mia! Jag har väntat på att någon skulle publicera bildbeviset sen igår kväll…
Priceless…
>Visst är det vackert!
>Undrar hur den kunde bli så suddig – jag svär på att jag var stadig på handen! Hedersord.
>Vägra ta ut dig och bangar träningar…Du måste ju vara sjuk!
…:P
>Men nu är jag frisk. 🙂
>Det är inte konstigt att den blev suddig. Det hade vem som helst blivit inför den åsynen.
>Jag ska banne mig be att få bilden signerad!
>Helt plötsligt sköljer 1993 över mig igen, då hade han ännu värre kreationer på sig… tack och lov var inte digitalkameran uppfunnen då.
>men det betyder ju att han inte är förevigad från den tiden!! Hade varit kul att fixa en liten ”get-together” där vi jämför Nix löpkreationer genom tiderna… Att han håller i vår klädkollektion i klubben är en gåta… 🙂
>Vad menar du med att shortsen skulle vara tajta, det tycker jag väl ändå inte…;-)
Tone
>Är shortsen små eller är du bara glad att se mig?
>Tone: eum…skrev jag tajta? Måste ha menat ”högt skurna”.
Masse: Han ser rätt glad ut – om du kollar pö högra sidan av bilden så skymtar något spöklikt gul/svart – det är Allan – kanske han nöp Nix i rumpan?
>haha snygg bild 🙂
skönt att höra att du inte blev sjuk. Kan vara smart att stå över ett pass ibland när man känner sig lite halvhängig. Det tyder på bra insikt och klokhet. Kloka Mia!
>Vila ingår i träningen vännen så se gårdagen som ett uppbyggande pass.
Men det var väldans trist att springa iväg utan dig.
>Jossan: Han är helläcker!
Catti: ooooh – den där VILAN, den glömmer jag så lätt för den är inge skoj. Det var trist att släppa iväg er 😉
>NiklasN – ??? Jag sprang väl inte en meter på den tiden?
Mia – hit med pennan. Bra vilat förresten, jag är stolt över dig!
Masse – någonstans skulle jag ju ha extrahandskarna ;)Klart den blir suddig. Händerna ville ju vara på helt andra ställen än på kameran 😉
>Bra att du håller familjejuvelerna väl kylda NIX!
Jag håller alltid ned temperaturen på mina juveler och det har resulterat i fem barn so far…
>De brallorna var verklinge korta!!!! BRa att du tog lite vila när kroppen krävde den! Vettigt!
>Jag undrar genast – gick intervallerna fortare i de små shortsen…?