Inte längre okysst

Livet och världen snurrar på i ett rasande tempo. Trots att jag blivit bättre på att ha tomt i almanackan och är hemma många kvällar helt själv för att bara vara, så ”hinner” jag inte med att träffa alla vänner. Det kan också bero på alla resor jag varit på som äter upp helgerna när vanliga människor har tid att träffas.

Eller så är jag helt enkelt borta på Sörmlandsleden och samlar etapper med Jan-Erik.

Ett kärt återseende

Jag skäms nästan att tänka att det säkert är ett halvår sedan jag träffade Moa, så det var hög tid att mötas upp. Hon ville gärna testa Ursvik och för femte gången denna vecka sprang jag där i skogarna. Jag tröttnar aldrig. Vi hade så mycket att prata om att vi bara hann avverka typ tre ämnen sedan var rundan slut. Vi hade behövt åtminstone tre varv till. Eftersom vi inte längre bor nästan-grannar så har vi bestämt oss för att utforska fler motionsspår i Stockholm och ses lite oftare. Bara att planera in för då blir det av.

Vackert och snöigt i Ursvik. Glädjefnatt med Moa. Foto: privat

Vi hade så många små delmål att fira att kramkalasandet inte räckte till. Skratt och pussar fick förstärka känslan att vara i mål på flera plan.