Jag brukar inte sätta press på min löpning. Jag springer utifrån dagsform och pressar inte en stressad kropp. I det långa loppet har detta visat sig gynnsamt. Men när jag leder ett träningspass vill jag förstås kunna leverera. Idag skulle vi köra 3x(3+3+3+3 min) med 3 minuters vila emellan. De som är under vilo- och uppbyggnadsperiod skulle ta det lugnt, de som fortfarande har tävlings fick springa på. Jag skulle leda en lugn grupp.
Uppvärmning och löpskolning inget problem. Sedan satte vi av i första setet som skulle gå i följande kilometerfarter på treminutarna 5:45/5:30/5:15/5:00 detta ska inte vara några som helst problem för mig att köra. Men det var som om jag inte hade bensin. Vi satte av i första setet alldeles för snabbt och sprang som långsammast 5:11. Det ska egentligen inte heller vara några problem för mig – men jag orkade inte. Jag åt en dålig lunch alldeles för sent (15:00), haft jobbiga möten, jag har sovit få timmar de första dagarna denna vecka. Jag har varit på resande fot de senaste 3 veckorna – och kanske sätter det sina spår. Hade jag bara varit där för att träna för min egen skull hade det inte gjort något, men nu kändes det dumt att inte ens orka hålla tempo med gänget. Jag blev yr och illamående – något som gick över när jag slog ner på farten.
Jag är glad på ett sätt att detta bara är min hobby, tänk att vara tränare på heltid och alltid behöva leverera trots att man har en dålig dag. I och för sig går det ju att cykla bredvid, men det är lite svårt i stora grupper. Eller tänk att leda klasser och ha en skitdag – jag beundrar alla dessa fantastiska instruktörer som jämt verkar glada och starka.
Segt att kroppen inte var med, men klokt att lyssna på dagsformen.
PS. Intressant upplägg förresten… 🙂