Lerigt lidande på leden

Söndag och lite Sörmlandsledlöpning. Det blev ett blött och lerigt äventyr med Lida i mitten. Det bjöds på väder underifrån, över och hårt från sidan. Då och då skyddade skogen, men snart var det dags att slira runt i leran igen. Jag var blöt inpå underkläderna och jag frös in i märgen när vi stannade. Aldrig tidigare har jag varit så oförberedd på väder och klätt mig så fel!

Jag mötte upp Jan-Erik och Diana vid Huddinge station, där vi startade etapp 6:1 på Sörmlandsleden på gångvägar och in i små skogar. Det regnade hela tiden men det var hanterbart. Jan-Erik hade en löparregnjacka, jag hade en urtvättad gammal löparjacka som stod emot… just ingenting. Jag är glad att jag valde merinoullunderställströjan! Diana hade ny jacka som verkade stå emot bra. Hon sprang med oss en timme och vände sedan hem till aktiviteter med barnen. Jag och Janne fortsatte och det blev lerigare och regnigare. Nu började det också att blåsa iskalla vindar. Detta gjorde att de nu genomblöta kläderna blev iskalla.

Kallt stopp

Det blev inte en lika fin gourmetbild som i morse. Men plättarna var varma och gav gott om energi med jordnötssmör. Foto: privat

Vi stannade efter knappt 2 mil vid Lida friluftsgård. Där fanns det micro så jag värmde mina quinoaplättar och höll mina kalla händer under dem. Tröjmuddarna droppade av iskallt vatten, men jag sparade mitt ”torra” ombyte i ryggsäcken till hemresan som skulle ske med pendeltåg från Östertälje. När vi fyllt på med energi (8 plättar, jordnötssmör,1 avokado, 3 riskakor + 1 powerbar) satte vi av i löpning för att få upp värmen. Det gick rätt snabbt – men fingrarna tog tid att torka och värma – allt var dyngsurt. Det gick åt mycket energi att hålla värmen, så vi åt allt vi hade med oss och lassade in bränsle i bra takt.

Det är bara väder!

Jan-Erik och jag höll humöret uppe trots lera, sörja och blöta kläder. Foto: privat

”Det är bara väder!” sa jag till dottern i morse när hon kommenterade att det blåste snålt och var kallt. Det fick jag äta upp med råge. Nu fick jag min älskade skog – och som bonus ett lerigt underlag och väder som heter duga. Kylan och det vindpiskande regnet påminde om när jag och Petra sprang i Jämtland förra midsommar, men där var det torrt på backen och helt hanterbart med rätt kläder. Nu var det lervälling, blött och isande kallt, framförallt för mig med fel kläder. Det enda jag faktiskt lyckades får varmt och hantera bra var mina händer för jag hade i sista sekund slängt ner ett bar skidvantar i min ryggsäck. Till och med hunden vanja reagerade på vädret och var inte lika alert som annars.

Lärdomar

• Humöret var bra och vi skrattade mycket
• Ha bättre kläder Mia! (Jag kunde köpt den där Haglöfs regnjackan på outleten!)
• Toppen med två par varma vantar
• Välj skor efter underlag…
• Jag var länge i skogen, och det var ju det jag bett om…
• Det är pannbensbyggande att springa i skitväder
• De kämpiga löprundorna gör att andra rundor känns lätta
• Grispass är bra. Typ.
• Spring alltid så att du tajmar pendeltågen!

Dagen bjöd alltså på lerinpackning för fötterna och regnet mjukade upp ansiktet. 41,5 kilometer i terräng lägger jag till veckans löpdagbok.