>I dubbel bemärkelse!
Distans 1
Lördagens laddning inför söndagens Tjejmil blev Afrikansk dans och core med LillaDuktig. När vi stretchade efter coren frågade instruktören om någon skulle springa Tjejmilen. Jag tillkännagav mig och hon berättade då för alla att hon hade ”tänkt springa Midnattsloppet” men att det aldrig blev av att löparträna… nu frågade hon mig om jag skulle pastaladda? Där står jag och stretchar ut min höftböjare och tankarna far runt i huvudet. Milen för mig är ju ett träningspass, jag hade mest ångest för att jag inte fick något långpass denna helg. Men helt uppenbart är milen för instruktören något ofattbart långt, som hon inte ens hann träna till under sommaren. Vad svarar man? Jag är så inne i mina långpass, halv- och helmaror…ultror att milen plötsligt blivit ”en-före-frukost-grej”. Jag kommer ihåg hur stolt jag var när jag kunde springa 2,5 km på raken utan att stanna, då kändes en mil jättelångt. Men det var ju ett tag sedan. Nä – mer distans Mia, landa i verkligheten. Alla är inte som du.
Distans 2
Tjejmilen. En mil. Tiotusenmeter. OK, bara att springa. Millopp brukar kännas helt fruktansvärda. Antingen brukar jag disponera loppet fel eller så är laddningen knas. Denna gång stämde dock allt. Mentalt är millopp kämpigare än maror, det är inte tillräckligt långt för att jag mentalt ska behöva ladda, och det är inte tillräckligt kort för att jag ska ge järnet från början. Liksom alla andra millopp jag deltagit i kände jag direkt när jag kom över mållinjen att jag aldrig mer ska tävla på milen. Ge mig längre distanser! Ok. efter några minuter kändes det ok igen! Jag kommer förmodligen köra fler millopp. Men lyckan efter ett långlopp infinner sig aldrig på milen för mig. Endast löparglädjen med mina klubbkamrater och medlöpare.
Så här glad blir man av PB. Bild tagen av vackra Funrun.Kortis om Tjejmilen
Positivt och kul:
* Löparhejarklacken Helena, Funrun och Catti
* Privata hejarklacken Oliver, mamma, P-A
* Bonushejning från TSM-Martin, Masse, Nix, Fredrik och Hugo
* Medtävlarhejning från Andréa
* sms-lycka till från Karin och LillaDuktig
* Cattis startbevis i startgrupp 1 så jag slapp använda armbågar och fula ord.
* Mitt PB: 47:48 (plats 452)
* Rebeccas PB: 40:14 (41:a), Linns PB: 45:40 (255:a), Tones officiella PB: 48:15 (508:a), Josefins PB 1:04:35 (6113:e).
Negativt:
* min inställning till jippot
>Ha, ha, ha…. Åh vad jag känner igen mig. Jag gillar inte helle rmin inställning till jippot., jag borde för tusan kunna slappn aav och tycka det är kul! Nåja, idag känns det bättre, men jag som startade direkt efter de 3000 i första startgrup fick armbåga och svära endel. (Eller snarare mer hopplöst sucka…tyst för mig själv. )
Grattis till PB!
phu, nej, milen är inget kul lopp alltså. Totalt utpumpad efteråt, även om man hämtar sig fort. Inget rus, ingen high, bara JOBBIGT. kan tycka det är mer HIGH att springa 3 km tokfort…eller ett juste intervallpass. Kul att du berättade om de andras tider, ska nog försöka ligga nånstans mellan dig och hon som sprang på 45 vid linneaträningarna. Juste att ha koll på! ( sen kan ju dagsform ställa till det åt alla möjliga håll!) Nu blev det här världens längsta kommentar…vi ses kanske på linneaträning den 9/9?!?!
Kram ( och grattis igen!)
>Grattis till personbästat!!
Jag är väldigt nöjd över att jag lyckades få syn på dig OCH lyckades hinna ikapp och förbi 😀 Jag fick en energikick och lyckades tvinga mig att genomföra en spurt och personbästa med 4 sekunder. Tack för det och trevligt att ses IRL! 🙂
>Hurra hurra hurra!
/Från ditt största fan.
>Kanontid! Jag tycker du ska springa mer millopp för det brukar ju gå bra för dig.
>Känner så igen mig i din distans ! text. Ibland får man tänka sig för när man pratar löpning med folk så att man inte säger typ ”jag sprang bara en mil idag”
>Hahaha, gud vad jag känner igen mig i det här. Pratade faktiskt med en kollega om det precis. Jag läste i infon till tjejmilen om hur man ska ladda med dryck, mat och liknande inför ett ”långdistanslopp” som Tjejmilen. Och jag tänkte för mig själv; långdistans?? En mil?? Och insåg att för inte alltför länge sen var 10 km för mig en magisk gräns som jag aldrig trodde att jag skulle passera =)
Så jag tror som du att man måste minnas att det faktiskt är en prestation att springa en mil, även om man på samma gång behöver ta död på vissa hjärnspöken som begränsar många som egentligen klarar längre distanser.
Superbra jobbat igår i alla fall! Jag är fortfarande ruskigt nöjd!
>Grattis till PB! Är faktiskt villig att hålla med Dunceor, detta verkar vara en distans som passar dig, trots din hatkärlek!
Jag tycker att milen är en jobbig distans att maxa, man vet att det kommer göra ont rätt så länge om man bestämmer sig för att ge allt, till skillnad från om man ”tar sig igenom” en längre sträcka eller maxar på 3000 m.
>Det är inte distansen som är problemet, det var ju loppet. Var var den sk folkfesten?
Jag såg dig faktist efter målgång och höll på att gå fram och prata, men sedan så insåg jag att jag bara ”känner” dig via din blogg och att du inte känner mig, så jag avstod.
Grattis till PB i alla fall;)
>Snyggt jobbat!
Du springer milen i 4.45-tempo och sen en halvmara helgen därpå som ”uppvärmning” för en helmara senare i månaden…
DET är stöddigt (å härligt nördigt)!
>Sofy: Jag stod längst fram i första startgruppen, precis bakom Evy Palm… så det kändes inte alls så irriterande som föregående gånger jag kutat (och så slog jag Evy förståssssss). Jag spanade efter dig bland damerna, men får väl ge mig till tåls tills den 9:e ;-). Du var ju grymt snabb själv! Givetvis tar vi rygg på Linn framöver
Andréa: Ja herregud vilken energi du hade och snyggt knick i steget! Kul att få se dig IRL med fina tävlingsflätor och allt!
LillaDuktig: *rodnar*
Dunceor: Tack. Det blir säkert fler millopp – PB är ju till för att förbättras, eller hur?
Löparfantasten: Man får akta sig för vad man säger så att man inte låter som en diva. Fast det är ju inte meningen heller att det ska låta drygt.
Linn: Din tid är ju så fantastisk! Du blir bara snabbare och snabbare, jag ska banne mig ta rygg på dig på alla kommande intervaller – om jag så ska dö på kuppen!
Magda: Det jobbiga är att man hinner tänka så mycket på milen – svårfokuserat. Lättare att dela in ett längre lopp… men jag får väl hitta den magiska tiotusenmetersuppläggningsnyckeln.
Lena: Såklart att du skulle ryckt tag i mig. Jag bits inte! Kul att träffa andra som följer med på bloggen! Nästa gång!
Jogga99: okejrå – jag är väl divig.
>Du har all rätt att vara divig efter den prestationen. Bra jobbat och grattis till PB:et 🙂 Tycker nog också att 10 km är en tuff distans, speciellt om kör lite för hårt första halvan.
>Grattis till ett bra PB!! Man kan ha överseende med smärtan av att springa 10K när tiden blir så bra! Tycker att 10K är den värsta av distanser, just därför är det skönt att orka/våga dra på ordentligt för att sätta kroppen på plats!
>Bra jobbat igår Mia!! Vad siktar du på för tid på lördag?
>Grattis till PB, riktigt bra sprunget!
Kul att se dig innan start och byta lite pepping 🙂
Jag är jättenöjd med mitt PB jag med. Och nu känns inte den magiska timgränsen så långt borta. Med hjälp av mina härliga löparvänner ska jag snart spräcka den, det har jag på känn 🙂
>Grattis till ditt PB Mia! Du är ju lååångt under 50 min! Så du springer på lördag med? Vad satsar du på för tid då? Jag kanske kan sikta på att se din rygg en stund i början av loppet =)
>Riktigt bra sprunget Mia! Det imponerar! 10k är tufft. Det är långt att hålla ett så pass högt tempo.
Grattis till ditt PB! Ett bra styrkebesked inför Berlin.
>Medeldist: Jo, det är sant – en snabb öppning brukar ju ge stumma ben, mitt lopp var rätt jämt, men noterade ny maxpuls – 185 slag.
Johan: Man kanske kan ställa in sig på att det är en halvmara och att man får gå andra hälften – då måste man ju prestera snabbhet på de första 10k! Fast det förstås – inte ens jag är så lättlurad 🙂
Helena: Under 1:50. Mitt PB på halvmaran är 1:47:xx… sen satsar jag på rödvin till maten 🙂
Jossan: Du är snart under timmen! Kolla bara hur Helena kapat minutrar!
Nike: nånstans mellan 1:46 – 1:50 är ok. Hänger du med?
Benet: Tack – det känns bra för självförtroendet!
>Wow, grattis vilken tid!!! Jag tycker också milen är läskig. På marathon behöver man ju inte skynda sig så…
>För det första såg du oförskämt pigg ut när vi hejade! Sluta med det så långt in i loppet 😉
Det gör ont att springa milen. Men det betyder inte att man behöver lida av det. Det går att omfamna smärtan och se det som något positivt.
Jag tror att det var Prefontaine som mätte sina insatser i smärta. Ett riktigt bra lopp var således ett lopp då han tillfogade sig massor med smärta – eftersom han först då tog ut sitt max. Oavsett resultatet, så var han då nöjd.
>Stort grattis till PB:t igen!! Bravo, tjejen! Plocka nu fram löpardivan i dig så tar vi ett millopp till nångång, bara för att maxa och klå PB så det visslar om det 😉
>Anna: Eftersom det inte var jobbigt eller gjorde ont vill jag gärna tro att jag någon gång kommer hålla det tempot på maran 🙂
Nix: Jag vet. Men är man diva så är man. Dessutom är det ju bara träning. Hade någon utmanat mig och skrikit – ”pring om minst 24 tjejer nu din diva” så hade du sett på fartfyllda fötter och svettig panna!
Karin: Tack. Jag inser att det kommer att vara svårt att tacka nej till millopp när jag umgås med er knasbollar. Vad sägs om Hässelbyloppet?
>Haha, skön beskrivning om distans!
Grattis till det nya men inte alltför långlivade perset!?
Lycka till på halvmaran på lördag!
🙂
>Springer du på lördag Jerry? Nej – jag önskar ju förstås att jag alltid persar på allt jag gör…
>Jodå, kutar på lördag. Ska bli jättekul och distansen är my favourite. Saknar långpass i benen så det blir väl ”Tantodöden” och sen 5 km pannben hem till målet..
;o)
Hehe, pers vore nice, mitt är sju år gammalt och det överlever nog lördagen också, gick bättre förr när man var rökare och levde på snabbmat. Kan ju inte vara att man blir äldre..
🙂