”I want to learn how to run! Make me a runner.” Min svärdotter är på visit från Argentina. Hon kommer att vara här ett bra tag och medan sonen arbetar vill hon fylla dagarna med vettiga saker. Som att springa. Hon har aldrig tagit ett löpsteg i sitt liv.
På landet for de unga tu iväg för att köpa träningskläder och skor. Sedan testade de utrustningen i en kilometer. Den höll. Hon blev trött.
”I want to run every day! I want to improve!”
Jag sade stopp. Har du aldrig sprungit eller tränat något i hela ditt liv ska du inte ut och springa 30 minuter per dag. Speciellt inte om du vill dö efter en kilometer. Mitt tips till Carro blev följande:
- Spring 3 dagar i veckan
- Spring 2 minuter, gå 1 minut
- Spring totalt 20-25 minuter (starta med att gå raskt för att få upp pulsen lite)
- Undvik allt för backiga rutter i början
Efter två veckor går det bra att öka springdelen till 3 minuter. Efter ytterligare en vecka kan du ta 4 minuter. Sedan är det dags att dra ner gåtiden till 45 sekunder, 30 sekunder osv. Vips kan du springa utan att stanna i 20-25 minuter.
Varför?
- du behöver anpassa muskler, senor och ligament till löpning
- om du ökar successivt förhindrar du skador
- har du en plan är sannolikheten att du fortsätter (och inte tröttnar och slutar) större
Löpteknikträning
Jag föreslog att vi skulle kolla lite på löpsteget och träna teknik för andning, fotisättning och backar. Det gick hon med på. Det blev ett pass i lite längsta laget (8,5 km) med jogg/teknik/promenad. Men vädret var fint och hon hade bra teknik från början. Hon blev visst lite trött mitt i då jag pladdrade och ville ha svar… ”I….can…not…..speak…” viskade hon fram.
Före
Förväntansfull innan passet. Först värmde vi upp med 1 kilometers promenad. Självklart färgmatchar coachen. Foto: privat
Under
Först teknik. Sedan springa 2 minuter och promenera 1. Foto: privat
Efter
SÅÅÅÅÅ trött var hon alltså inte… Men glad. Foto: privat
Precis så måste man göra efter (års)långa uppehåll också. Och det kan vara svårare att fatta. När man väl är löpare mentalt är det svårt att förstå att kroppen kanske inte är det just nu. Har varit svårt för mig att fatta i alla fall 🙂
Jag förstår det Annelie! Inom oss ser vi bilden hur vi obehindrat flyter fram i spåret, vi kan återkalla känslan av lätthet och klipp i steget. Jag hade cementtunga ben efter hälsporren. Det blir till att jobba mer mentalt tills det fysiska hinner ikapp.