Solen sken rätt in i ögonen på mig när jag sprang ner för backen mot Norr Mälarstrand. Jag hade kommit 390 meter när jag skulle bestämma om jag skulle ta höger- eller vänstervarv runt Kungsholmen. Där jag sprang i mina funderingar hajade jag till och kände igen löparen som sprang mot och förbi mig bland alla söndagsflanörer.
”Johan! Tjena!”
Jag stoppade Garmin för att visa att jag ville hälsa ordentligt (har ju sprungit med hundar 2 gånger den senaste veckan och vet att det där med att hälsa är viktigt). Är du på väg runt holmen undrade jag? ”Jovisst kan jag vara det! Jag har redan sprungit 15 km och skulle egentligen hem”. Jag lärde känna Johan på Playitas i höstas då han var med på Ultraveckan. Innan dess hade han bara fladdrat förbi en massa sammanhang.
Han stoppa snabbfotingen innan han tänkte avsluta sin runda. Jag och Johan Holmberg i solskenet. Foto: privat
Svårare än så var det alltså inte att ragga upp en löpdejt. On-the-run så att säga. Vi beslöt oss för att fortsätta i Johans riktning, det vill säga höger och tog den jobbiga backen i uppförslut. Trots snack hela vägen blev detta årets snabbaste runda där vi körde slalom mellan solskenspromenixarna. Nu var det i och för sig bara tredje rundan för året – men ändå ;). Johan fick ett långpass, jag fick sällskap och upp farten.
Samtalsämnen vid en joggdejt
- Boendeadresser och känslan av att se Stadshuset
- Ultra – ändra tankarna och gå i uppförsbackar
- Rätt och fel håll runt Kungsholmen
- Tips på långrundor
- Fuskställen (runda grillkiosken, runda lyktstolpen, spring rätt väg vid Stadshuset)
Alltså allt viktigt.
Löparvänner är fina grejer! Bra att springa in i dem då och då.
Bästa löparsällskapet!!
och snabb!