Jag har ett gäng adepter med olika historia, löpbakgrund och mål. Det kan vara alltifrån att klara att springa 5 km och få in träning som en rutin i vardagen, eller att bli snabb på 50 miles eller ta sig an The Swedish 100 Miles Ultra Challenge. Vad jag gör är att anpassa mig utifrån adeptens förutsättningar och krav – vilket gör det till en utvecklande resa och lärdom även för mig. Här är tre av dem jag lagt lite extra energi på den senaste tiden.
”Jag litar på dig!” Om Teamwork
Har Anders kul så har jag kul. Har jag roligt så har… Anders bra smeknamn på mig. Foto: privat
I helgen coachade jag min adept Anders på Arctic Ultra i Arvika. Det är det första 100 Milesloppet i en serie om fyra. Nästa lopp är TEC 100 miles i april, sedan GAX i sommar och slutligen Black River Run till hösten. Anders har haft som mål att hålla sig frisk från förkylningar, klara att genomföra Arvikaloppet och sedan slutföra de resterande tre hundramilesarna. Jag fokuserad på Arctic Ultra och att hålla honom frisk. Det roliga var att några pass i träningen hade ramlat bort och att han blev lite nervös, jag kollade igenom och skickade det rätta schemat. Han tyckte på ett sätt att det var mindre träning än han väntat sig, men att han litade på mig. Och jag litade på honom. Målet var att klara sitt första 16-milslopp under 29 timmar. Jag var på plats och hjälpte till – hans egen berättelse kan du läsa här. När det blir jobbigt kallar han mig MarathonJävlaMia och jag tar det som en komplimang. Under månadernas träning har jag fått feedback om hur löpstark han känner sig och hur träningen givit honom massa löparsjälvförtroende. Roligt när allt faller på plats och verkligen fungerar. Vi har jobbat som ett team här – och vi nådde målen båda två.
”Jag har hittat en rollator åt dig!” Coachning för livet
Jag är inte bitter eller har åldersnoja… Foto: privat
Min roligaste adept är rolig inte bara att coacha och hålla tillbaka, utan hon är sjukt rolig i sin humor. Hon skickar bilder på rollatorer och undrar om jag och Jan-Erik vill ha varsin racervariant, hon utmanar mig på boxning (rapport om det efter utförande imorgon), samtidigt som jag utmanar henne i att springa långsamt, fika och njuta av Sörmlandsleden. Att springa snabbt kan hon. Men hon ska behålla sig skadefri och bli uthållig så att hon kan springa snabbt längre. Typ 8 mil eller så. Vi har mer blivit som mamma-dotter i vår relation då hon tycker jag är urlöjlig som säger åt henne att sätta på sig mössa när det är minusgrader. Här har jag svårt att dra gränsen för vad mammigt och coach är. Men vi pratar mycket om livspusslet, balans och sömn. Om hon är det minsta sliten är det inställt pass som gäller. Den här tjejen skulle kunna träna 24 timmar om dygnet – och jag vill att hon håller tills hon har åldern inne att ta över min rollator…
”Ditt schema i min tappning!” Bästa bollplanket
Skor är ett av ämnena vi diskuterar. Foto: privat
Jag har en ganska ny adept som är cyklist och nu vill satsa på Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Han är van vid träning och uthållighet, men har inte haft löpningen som grundträning utan har cyklat en del. Här gäller det att skynda långsamt så att kroppen anpassar sig till löpning istället för cykel, att muskler, senor och ligament tränas upp i en bra takt utan att han drar på sig en skada och samtidigt tycker att det är roligt med träning. Han har ett varannanveckasliv vilket gör att han anpassar mina pass utifrån sitt schema. Vi bollar en hel del träning, utrustning, upplägg och tankar via mail och har haft lunchlöpning tillsammans. Vi har snabbt hittat ett sätt att bollplanka saker och jag är övertygad om att delmålet Göteborgsvarvet kan bli en hit. Den stora utmaningen har varit att få honom att springa långsammare, att inte alltid springa på i samma fart. Varje pass fyller en funktion och det kan vara svårt att hålla tillbaka.
Leave a Reply