>Självklart delar jag med mig!

Alla har olika sätt att ladda upp inför maran, olika saker fungerar för olika människor. En kurskamrat gav mig tipset att äta en hel rund brieost dagen innan loppet (som jag skulle smälta i ugnen). Hade jag gjort det hade nog min mage kajkat ihop totalt. Det har dessutom aldrig gått en mara eller ett ultra där folk mer eller mindre försöker tjata ihjäl mig att proppa mig full med pasta. Mitt maskineri fungerar inte så bra ihop med större mängd pasta. Här tipsar jag om saker som fungerar för mig:

Mat sista veckan:
Jag brukar köra en halvdan kolhydratsdränering fram till onsdag, jag äter fortfarande min havregrynsgröt till frukost – dumt att ändra ett vinnande koncept. Exprimentera inte med ny mat – det kan ge magknip. Jag brukar se till att äta mycket järn i form av broccoli, spenat, leverpastej, kött, blåbär, jordgubbar och blodpudding. Jag blir förmodligen delägare i Brämhults eftersom jag lapar Färskpressad apelsinjuice till. Från och med onsdag äter jag lite extra kolhydrater i form av couscous, bulgur och lagom med pasta. Kyckling och lax är bra tillbehör. För att inte bli av med för mycket salter och mineraler brukar jag dricka resorb morgon och kväll, mumsa Djungelvrål och salta lite extra på maten (binder vätskan i kroppen). Lagom till lördag ser jag sedan ut som en Michelingubbe. Överdriv inte intaget av mat – ingen svälter ihjäl under loppet.

Målbild:
Se dig själv efter loppet. Du är full av endorfiner och adrenalin. Du har klarat ett marathon. Det är 42195 meter. Det är toklångt och underbart. Se dig själv stappla nerför trapporna till Östermalms IP, där väntar… ja – ha något som väntar. Jag har champagne och löparkompisar (de flesta är ju så mycket snabbare än jag), brorsan har två kalla öl.

Kläder och skav:
Använd helst insprungna kläder. Kör vaselin i armhålor, hals (sömmar), fötter, ljumskar och andra ställen som kan skava. Tänk på att saltet i svetten hjälper till att gnaga skavsår. Förra året vaselinade jag hela mig och glänste vackert. Är formodligen även delägare i ACO, eftersom jag gillar deras vaselin bäst. Killar har ofta problem med blödande bröstvårtor. När fettförbränningen sätter in mitt i loppet får man gåshud och glada bröst, tjejer ska ha bra sport BH. Jag springer i IF Linnéa-kläder förstås, men kommer inte att köra mina nyinköpta Asics-strumpor (blev varmt sliriga i dojjan) utan kör med FALKE’s tunna fina. Asics DS Trainers kommer pryda fötterna.

Upplägg av loppet:
Många delar upp loppet i 5:or, det vill säga i 5 kilometersintervaller och bockar av dem en efter en. Jag brukar köra: Uppvärmning 1 mil. check. Sedan springer jag en halvmara. check. Då återstår bara 11 km och det är ju en tur runt Brunnsviken. Det klarar ju alla. Check. Har du en egen favoritrunda – visualisera den och lägg in en gullig Västerbro mitt i. Det är kul. Eller, lägg till bron 2 gånger för säkerhets skull.

Att orka:
Ha hållpunkter. Ta reda på var dina hejarklacker står – se fram emot nästa hejande skara. När man blir trött är det lätt att säcka ihop och springa ihopkurad – det är apjobbigt. Försök istället att tänka att du har ett snöre genom kroppen som håller dig upprätt. Upp med hakan, använd armarna, öppna upp bröstkorgen så att du får luft. Tänk på att korta av stegen lite i uppförslut – och att försöka trycka fram höften – då går det lättare. Om andningen känns tung och flåsig ska du fokusera på benen: Andas in, räkna 1-2-3, andas ut, räkna 4-5-6 – på så sätt får du tillbaka rytmen. Om benen känns tunga, tänk på din härliga andning och andas på samma sätt, räkna, och projicera in syret med tankens kraft. Vips känns benen lätta igen. Benen FÅR kännas tunga! Du springer ju marathon för bövelen! Allt sitter i huvudet. Jobbiga tankar om att ge upp kommer att komma, men de passerar lika fort!

Energi:
Jag tog för första gången gel under ett lopp på Berlin Marathon förra året – det gick jättebra. Jag sippade i mig tårtglasyren var 7:e kilometer. Det blev en liten belöning som drev mig framåt. Detta lopp började jag även dricka redan vid första kontrollen vilket visade sig vara en hit. Jag kände aldrig någon direkt svacka eller energiförlust. Saltgurkan som serveras i mitten/slutet av loppet är min mentala käpphäst – me like. Det är fantastiskt att få lite salt i munnen efter all kletig, söt gel och sportdryck.

Vila:
Våga vila. Det är det svåraste. Sista veckan oroar jag mig alltid för att jag har tränat för lite. Planerna var ju stora för ett halvår sedan, almanackan var så blank och det var lätt att fylla i träningsdosen. Sen kommer ju livet till där, med jobb, familj, sjukdomar, kanske skador och andra händelser. Det går inte att träna ikapp sig. Vilan är superviktig. Försök att sova så mycket som möjligt sista nätterna. Dröm söta drömmar.

Vad har du för tips och idéer?