Det bästa med mitt jobb är att jag är mobil. Jag har flyttat kontoret till landet och satt uppkopplad med Stockholmskontoret via videokonferens och jobbade sjukt effektivt med en härlig utsikt över havet. Miljöombyte gör mumma för en trött själ.

Solkyssta kinder, fin arbetsvy och härliga dofter. Miljöombyte gör mumma för själen. Foto: privat

När arbetsdagen tog slut (men inte arbetsuppgifterna…) loggade jag ut och sprang min favoritrunda. Ner till havet, sög i mig doften av tång och salta hav. Sprang vidare förbi den gamla nedlagda campingplatsen som jag som barn tyckte låg så långt ifrån när det var dags att köpa glass. Nu visade garmin att det bara är 900 meter dit. Perspektiv. Fortsatte mot den ännu öppna campingen vid Lökholmen 2 kilometer hemifrån. Sedan in i bubblan. Svänga upp mot den rike norrmannens hus med egen strand, tassa in i skogen med motlut och rötter. Dofter av varm tall, torra barr och sus genom lövverk. Smak av salt svett som täcker mitt ansikte och rinner ner över halsen. Genom skogen ut på grusvägen. Möter två personer som är ute och promenerar – har solen i ögonen, möter deras blickar, ler och hälsar – så som man gör utanför storstaden. Fortsätter min färd ut mot bilvägen, springer mot enstaka mötande trafik – de saktar ner och vinkar glatt, får mig att känna mig trygg. Viker av mot min gamla skog som nu är kalhygge och i full färd med att bli fritidsby för Norrmän med hus som är minst 120kvm. Utveckling. Förnyelse. Nytt. Jag tar den tuffa backen i lite raskare takt än jag brukar. Lungorna och andningen svarar, jag känner mig oövervinnlig och stark. Snart uppe på toppen, för att kunna rulla lätt ner för den 780 meter långa backen till huset. Nyklippt gräs och solvarm bohusklippa förnimmas i min näsa. Hela vägen ner ser jag havet som möter den blå himlen. Jag flyger fram på lätta fötter. Jag lever.