>Veckan före marathon är jag lättretlig och fokuserad. Jag går in i min egen fokusbubbla och laddar mentalt. Jag sparar på energi och är petig med mat, aktiviteter, sömn och sällskap. Eller föresten. Jag är nog rätt osocial och borde inte umgås med någon. För allas trevnad. Osällskaplig.
Så är det nu med. Jag känner fokusbubblan komma, varit lite kort mot folk idag. Och smågnällig. Det är 6 dagar kvar till Skövde, årets första mål för mig. Jag är kort i tonen och lättretlig. Helst av allt skulle jag vilja ha full kontroll över min tid och det jag gör denna vecka. Se till att äta rätt och låta evighetsmaskinen laddas. Sova bra. Vill köra min laddning. Vara själv. Långsamt, långsamt samla energin, ta fram glädjen på fredag och ge järnet på lördag.
Istället ska jag åka till England i 3 dagar. På kick off. Med 70 personer och smokingmiddag. Eller nåväl – finklänning för min del. Rimmar lite illa med min Ej-tillsatt-socker-utmnaning. Rimmar illa med ladda-inför-tävling-och-vara-ifred.
Just nu packar jag högklackat, glittersmink och löparprylar. För ska jag till barmark och 5 plusgrader tänker jag också springa. Oavsett hur späckat schemat är så ska en sista finslipning av formen hinnas med. Och då menar jag inte formen i den lilla svarta.
För att hamna mentalt rätt ska jag:
* läsa den medpackade mig Runner’s World
* springa i Asics Noosa – de blommiga
* se första nattens dans som återhämtningsträning
* fortsätta med 100 armhävningar före frukost
* självklart köra mina 100 situps innan jag somnar
* ladda med Flygplans-power-nap
Hoppas bara att jag inte är otrevlig mot mina kollegor. För lite tvär är jag. Får väl öva på att vara lite tyst och tillbakadragen några dagar. Kul utmaning föresten.
Hur fungerar du innan tävling?
>Jag känner igen mig i det du beskriver. Kanske hinner du ladda mentalt ändå? Typ tänka igenom loppet medan du springer de pass du får plats med. Eller på flyget (om inte kollegorna är med där och babblar på). Lycka till med laddandet och med loppet!
>Att läsa om din fokusbubbla var som att läsa min egen uppladdning. Jag är precis så som du beskriver det veckan innan lopp/tävling.
>jag blir så nervös att jag blir mer eller mindre hispig, berättar för alla att jag ska iväg och springa och sen blir jag ännu mer nervös för då får jag en helt annan press eftersom så många vet om det.. vore nog bättre om jag kunde göra lite som du och fokusera på egen hand. Men men det går nog bra ändå 🙂
>Jag bli också jätte nervös, och börjar tänka att oj vad lite jag har tränat, vad dålig jag är, jag kommer aldrig komma till målet. Men sen sista dagen går jag in i mig själv som i en bubbla och vill helst vara ensam och få göra bra saker och inte tänka på tävlingen.
>Jag bli också jätte nervös, och börjar tänka att oj vad lite jag har tränat, vad dålig jag är, jag kommer aldrig komma till målet. Men sen sista dagen går jag in i mig själv som i en bubbla och vill helst vara ensam och få göra bra saker och inte tänka på tävlingen.
>Väldigt olika men mest blir jag som du. Lite smågnällig och säkert väldigt jobbig…Och TRÖTT! Oj oj. Nästan så jag inte orkar gå mellan säng-toa-matbord. ;-)För att inte tala om hur Otränad jag plötsligt känner mig. Inte en muskel kvar. Särskilt inte de som kan le. 😉 Är övertygad om att du grejar en liten fjompig Englandsresa. Have fun!
>Hej, tänk på att var dag har nog av sina bekymmer 🙂
Själv ligger jag nedbäddad med fam och det blir nog inget 6-tim alls…
Frykenmo
>Tack för era egna tankar. Jag är inte nervös – mest inbunden. Inte likt mig i vanliga fall. Brukar vara öppen, med och skämta. Nu är jag mer iakttagande och vill fokusera själv. Vill Bara-Vara-Mia – på mina villkor.