>…med sluggofrisyr och breda axlar var han skrämmande.

Ni vet en sån där man som alla var rädda för. Han hade en stor potatisnäsa, pillemarisk mun och stränga ögon. Han var magistern man inte bråkade med.
Som barn var jag grymt facsinerad av min farfar. Rädd men nyfiken. Varje morgon i Falkenberg tog han sin randiga frottémorgonrock, eller handduken med hake som farmor sytt dit så att farfar kunde spänna den kring midjan, och gick ner till havet. Tidigt på morgonen när bara de likasinnade var uppe. Stranden är lång och folk i samma ålder promenerade på bekvämt avstånd från varandra ner mot det kalla havet.
Där badade de nakna.
Jag kommer ihåg när jag följde honom ner vid 6-tiden en morgon. Några damer badade 100 meter bort. De ägnade inte varandra någon tanke, alla hade sin egen lilla morgonrutin. Som 7-åring var det rätt fascinerande att se de gamla, nakna människorna som gick i det salta, kalla vattnet. Farfar frustade och skvätte vatten omkring sig. Han tvättade sina armhålor och var noga med att skölja ansiktet i det kalla vattnet. Under promenaden upp till huset sa han till mig ”Om du tvättar ansiktet i saltvatten blir du vacker”.

Men varför blev inte farfar vackrare?

I hela mitt liv har jag undrat om det var sant. För farfar var ju riktigt ful. Skulle jag få en likadan potatisnäsa som honom om jag badade för mycket i det kalla havet?

Från köksfönstret i stugan kunde man se stigen ner mot havet. Min vackra farmor såg alltid när farfar var på väg tillbaka, då satte hon igång att koka havregrynsgröt. Varje dag samma sak. Men farfar blev inte vackrare.

Nu 30 år senare har jag badat kallbad utanför Malmö, efter ett grymt backintervallspass vid Ales Stenar i fredags. Äntligen har bitarna fallit på plats. För efter att naken ha slängt mig i 8-gradigt vatten, funnit skön inre ro – så ter sig världen så mycket vackrare. Mitt ultrapass från Smygehuk till Malmö dagen efter innehöll så mycket känslor och skönhet att det nästan svämmade över. Men jag förstår nu vad farfar menade. Kanske är det så att skönheten är det vi känner inom oss och det vi upplever efter ett kallt, salt bad. Kansek var det vackert att få se farmor, att få bli serverad gröt – eller bara att få promenera på ängen upp med det böljande gräset som sällskap. Han kände sig levande och vacker – precis som hela världen var levande och närvarande igår. Innan jag berättar om träningslägret i Smygehuk får ni upplevelsen av kallbad i bild.

>Min farfar var ingen vacker syn...>Min farfar var ingen vacker syn...

Skrivit av MarathonMia Uncategorized