”Mina” löpare på TEC

Förutom att planera maten inför TEC hade jag även tränat två tjejer som skulle göra 50 miles debut. Olika bakgrund, olika livssituationer och olika platser att träna på. En bosatt i Luleå där det forfarande är snö och en i Strömstad där det är vårfint nu.

Som grädde på moset för debutanterna anmälde sig även Mathias och Johan som var med på Ultraveckan på Playitas i november. Det är kul att ha varit med och inspirerat till galenskaper. Det som skulle bli 50 miles för dem, blev åtminstone det dubbla för Mathias då hans fru slog till med att ge honom 100 miles i julklapp. På plats från Ultraveckan fanns även Anders som supportade de bägge herrarna.

Jag höll speciell koll på ”mina” löpare och supportade Lisa A och Kim så gott jag kunde när jag var i depån (och inte handlade skruvdragare eller Coca Cola). Båda två gick som klockan och de var så glada vid varje varvning. Jag behövde inte plocka upp någon av dem ur någon svacka.

Lisa S och min adept Kim efter målgång. Helt oberörda. Foto: privat

Kim sprang hela loppet med sin kompis Lisa S. Ingen av dem kollade hur de låg till eller tittade i sina mobiler under tävlingen. Tur var väl det eftersom de sprang in på andra och tredje plats – fast i min värld är de på en delad andraplats efter deras fina lagarbete. Inte illa pinkat för att springa TEC 50 Miles för första gången! Jag är stolt, glad och imponerad.

Jag blev lite känslosam när Lisa gick i mål. Här med den fina plaketten som bevis på 50 miles. Foto: privat

Min adept Lisa skulle springa längre än hon någonsin gjort. På 6-timmars för några år sedan kom hon strax under 50 kilometer, men är uthållig och har kört alla Vätternrundantävlingar (tjej- halv och hel) under en vecka. Mest orolig var hon över mörkret, jag lovade att stå standby eller fixa pacer om det behövdes. Men kavat som hon är hittade även hon en kamrat att springa med. Hela vägen hade hon sällskap med Niklas. De stöttade och peppade varandra och Lisa var grym på att fylla på med energi i varje depåstopp.

Mathias med bältesspänne som minne från 100 miles. Foto: privat

Johan och Mathias klarade sina respektive distanser.

Nu är jag ju förstås sjukt nyfiken på vilka distanser de sitter och sneglar på framöver!