Mjölka på PT-pass – hitta ursäkter att ta det lugnt?

Häromdagen var det dags för ännu ett PT-pass med Camilla. Vi har kört specifika benövningar sedan förra året och nu var det dags att kolla hur mycket starkare jag blivit. Detta genom att ge mig en medicinboll på 5 kg att hålla i under hela 50-minuterspasset. Gulp.

Jag, alldeles för mycket kläder och en medicinboll. Foto: Camilla Ringström

Jag, alldeles för mycket kläder, stora påsar under ögonen och en medicinboll. Foto: Camilla Ringström

Camilla startar alltid våra träningspass med att fråga status på mig. Hur jag mår, hur kroppen känns och hur jag har haft det sedan sist. Just i tisdags erkänner jag att jag har sovit för lite i två nätter (självvalt), jobbat mer än vanligt och är lite trött och sliten.

Är detta en anledning till att inte ge allt under PT-passet?

Nej. Jag kan inte börja skylla eventuellt dålig prestation på omständigheter. Jag tränar för min egen skull och just i det här läget med för lite sömn vill jag inte ens att hon ska ta hänsyn till. I Pyrenéerna i sommar kommer inte underlaget att ta hänsyn till huruvida jag är trött, återhämtad eller pigg som attan. Jag behöver träna mig att kunna vara stark och fokusera i alla lägen.

Kör järnet med mig!

Att gnälla och säga att jag inte vill/kan/orkar ger ju inte så mycket. Det känns dessutom som att slänga mina PT-pengar i sjön. Jag betalar ju inte Camilla att komma och mesa med mig. Hon är där för att coacha mig stark. Jag betalar inte för medömkan och jag tänker aldrig be om ursäkt för en dålig dag – det är ju för min egen skull jag tränar. Så jag sa ”Kör järnet med mig – no mercy!”

Oh Boy she did!

Utfallssteg i fem olika varianter i 90 sekunder, vila genom jogging – alla övningar med medicinbollen. Flera sidorörelser, svetten lackade, plankan med bendrag (och bollen på ryggen förstås). No mercy. Förbi gräsplanen där vi kör promenerar folk från IT-meckat mot Gallerian för att äta lunch. Några röker. Alla tittar förundrat på mig och bollen. Jag kör extra snyggt och hårt, känner mig fånig. Och stark. Är så sjukt nöjd när jag efter 50 minuter stannar pulsklockan och lämnar tillbaka bollen till världens bästa PT. De övningar som för ett år sedan gav mig darrande ben, visade sig just idag ge ett bar darrande armar. Benen pumpade som de skulle och har verkligen utvecklats.