Torkel, jag och Anna efter en smällkall tur. Foto: Anna Markelin

Det blev den bästa av turer! Klockan 18:00 stod både Torkel och Anna i repan och väntade på mig. Tillsammans sprang vi 14,5 kilometer med ”banan” som bas. Banan är delvis en gammal järnväg som nu asfalterats om till cykel- och gångväg. Jag har rest rätt mycket i min tjänst de senaste 10 åren, men aldrig lärt känna de städer jag åker till – det blir lätt flygplats-kontor-kund-hotell-kontor-flygplats. Visst har jag fått gå på olika restauranger, men vet liksom inte var någonstans i staden de ligger. Nu fick jag mig en sightseeing och inramning av Helsingfors – en fin start. Nästa gång ska jag se lite mer i dagsljus. Förutom stadsinformaiton handlade samtalen om att bo utomlands (Anna är ju svensk, och Torkel bor i Bryssel och jobbar i Helsingfors, men är hemmastadd i Sverige, själv tycker jag det är läskigt att flytta 280 meter).

Inspiration

Samtalen handlade om möjligheter och jobb. Om alla de språk som Torkels fru Kari kan, (bla Franska och Kinesiska) om de olika arbetsplatser Anna jobbat på, och vad hon gör nu med Cross Nature träning. Jag blir imponerad, inspirerad och supermotiverad. Habla Espanol? Plötsligt vill jag lära mig allt och inte ha några hinder alls. Jag vill se vartenda hörn i världen och långsamt ta in andra kulturer.

Nöjer mig tills vidare med en bok om fängslande i annat land

Morgonjoggen blev lite drygt 5 kilometer så jag skramlade ihop närmare 2 mil på min tjänsteresa denna gång. Ikväll kommer jag hem sent och tänker sova gott i egen säng.