>…Vad bidde det då då?
Det bidde hejarklack. Det duggregnade och var kallt så jag valde min knallgula seglarjacka som är alldeles för stor. För-att-synas-liksom. Och det gjorde jag. Något snyggare jacka hade Erik – som också syntes. Vi hejade fram våra klubbkamrater och alla andra – jag vrålade ut (med lite input från Erik) ”Heja Peter! Starkt Xerses! Snyggt jobbat Archibald! Kom igen Johan!. Alltid prickar man väl in rätt namn tänkte vi. Många kände jag igen. Jag hejade på alla som jag såg. 
Guldmedaljör i hejjande får ändå Maria! Foto: Privat
Jag blev varm i hjärtat och fylld av en skön höra-till-känsla. Lånade ut min Garmin till Stekaren som drog iväg och körde sitt först millopp på 50 minuter – grymt! Många klubbkamrater persade och glädjen var stor i vårt lilla läger. Min Ultrabroder Staffan klämde milen på 40:05 – här gäller det att ligga i om jag ska hänga med om två veckor då vi ska springa TEC tillsammans! Andréa, Cecilia, Miranda, Kalle, Coyntha… en hel drös personer jag kände igen!
IF Linnéas läger före start. Foto: privat
Eftersom jag är lite extrem i det jag tar mig för och inte har kunnat träna sedan i onsdags morse [läs: abstinens] så har jag varit extrem i andra sammanhang. Jag har bakat. Och bakat. Och bakat. Och käkat bakverk. Och jag har misslyckats. Mitt nya favvocitat ”Perfect-is-boring” gick inte fram i baksammanhang. Mina hallon-och-vit-chokladmuffins blev fyrkantiga och utsmetade… vilket gjorde en perfekt botten till mini-tårtor. Jag bakade om och testade på nytt. Fel igen. Testade nya formar och nytt recept. Efter 9 olika varianter och ett antal timmar i mitt kök doftar jag vanilj och lägenheten bageri. Just nu känner jag mig ”ful-fet-och-onödig” [pms?] Såhär blev resultatet.
Haha – nej jag har inte ätit upp allt själv – tur att jag har en härlig släkt som kom förbi och hjälpte till att fira Elins 17-årsdag!
>När man bidrar med sådana delikata bakverk kan man väl knappast vara onödig?! Jag har för övrigt svårt att tänka mig att du är onödig i NÅGOT sammanhang, med eller utan bakverk :)…
>Mmmm… Bakverk.
Hejaklack är inte att förringa. När jag igår sprang Helsingborgs terränglopp, stod där en del människor kring banan och peppade. Kanske inte riktat mot just mig. men jag sög åt mig ändå. Kändes bra!
>Du är helt enorm Mia! När/om du tröttnar på ditt nuvarande jbob kan du lätt öppna ett (löpar)bageri!
>Du skulle plockat emd dig lite till loppet och bjudit alla som sprang förbi 😀
Tack för peppet och hejjandet!!
>Tack underbara för hejandet igår, för att du var där och spred Miaglädje.
Kram
>Jag vill tacka för den lilla biten av det bakverksoasen som jag fick ta del av. Och heja ropen förståss.
Bland alla fina resultat så tycker jag att Torkel…Linnéas ultra-hopps resultat imponerar mest. 37.23….
Vem har sagt att man måste ta det lugnt för att man springer ultra…
Andreas Falk sprang förrästen på 35.42….Heja ultra…
>MMMmmmm… tack för kakan. Om jag vetat att du hade sådär många skulle jag våldgästat ditt hem och svullat!! 😀
>Goa ni är! Jag gillar att heja på ALLA som springer – inte bara Linnéaiter. Det är kul att få leenden tillbaka och se att folk får lite extra kraft.
Jag reflekterade också över Andreas Falk och Torkel Skogmans framfart – jag tycker att "min" Staffan håller måttet bra där! Ultrlöpare behöve inte vara superslow jämt.
Till coach Ken: Jag läser mellan raderna "Se till att köra dina snabba intervaller!" Ajaj Kapten kontrar jag.
Till Ingmarie: Kanske ett komplement till Runekakan – MarathonMiaMuffins?
>Heja Mia, tack för hejaropen. Ni utgjorde en fantastisk hejarklack!
>Det var jättekul att hälsa på dig igår!! Det är alltid så trevligt att träffa dig även om du inte sprang igår!!
kram.
>Synd att jag missade dig igår! Och vilka fantastiska bakelser. Du är aldrig "lagom" va? Lagom is boring!