Ett av mina uppdrag i år är att få in Moa Herngren under 4 timmar på Stockholm Marathon. Vi har samarbetat några år och gått från coach-adept till fina vänner. Jag har lärt känna hur hon fungerar fysiskt och mentalt, vilket förenklar upplägget för träningen. Bland annat så springer vi långpass tillsammans varannan söndag. Vi pratar bort 7-8 kilometer innan vi ens uppfattar att vi är ute och kutar.

Moa i mål efter 2013 års maraton. Ett år med skador, utan långpass men med ett jävlar anamma att kuta maran ändå! Foto: Moa Herngren

Moa i mål efter 2013 års maraton. Ett år med skador, utan långpass men med ett jävlar anamma att kuta maran ändå! Foto: Moa Herngren

Mission-Moa-utanför-tullarna!

Som tema har jag valt att dra med henne utanför Tullarna. Igår nosade vi lite på gränserna och tog oss från Södermalm över Danvikstull och ner till Hammarby Sjöstad. Självklart var det lite läskigt att vara utanför stan för den inbitne storstadstjejen, men jag såg till att springa vid kajkanten så att hon hela tiden åtminstone kunde se Söder 😉 – Det blev en blixtvisit i Sjöstaden och vi tog Skanstullsbron tillbaka och sprang längs Tanto till Västerbron. Vi träffade på både lösa hundar och storrökande söndagsflanörer. Ingenting var läskigt – så det går nog att vidga utmaningen något innan maran till sommaren. I och för sig har jag ju redan lurat med henne löpandes ända till Upplands Väsby en gång… Vad gör man inte när folk vill passera gränser och snällt frågar ”Vill du springa ultra med mig?”. Jag säger inte nej i alla fall.